Dimitri Qvintus läste en artikel om en kvinna som blev misshandlad på bussen för att hon talade sitt modersmål. Modersmålet var svenska. Denna incident fick Qvintus att börja värna om tvåspråkigheten. Johan Lindholm tog honom på spårvagnstur för att tala svenska.

Som ung var Dimitri Qvintus inte värst intresserad av svenskan, sedan bytte han fotbollslag där hälften talade svenska och resten är historia, som man säger.

- Vissa människor har attitydproblem när det gäller svenskan. Jag pratar om tvåspråkigheten så ofta jag kan, säger Qvintus.

Han kan inte förstå att många av hans svenskspråkiga vänner sänker rösten när de åker kollektivtrafik på fredag eller lördag kvällar.

- Jag tycker att svenska dagen är viktig för hela Finland och inte bara för finlandssvenskar. Vi är ett mångkulturellt och tvåspråkigt land och därför ska vi fira.

Lyssna på intervjun i en spårvagn med Dimitri Qvintus i Arenan-länken.

Så här svenska dagen till ära tar Qvintus igen upp tvåspråkigheten i ett blogginlägg.

Läs Dimtiri Qvintus blogginlägg här (på finska)!

Min granne flyttade i helgen. De använde hissen i flera timmar utan att någon annan hade möjlighet att ta sig upp eller ner med den. Jag bor på femte våningen och har litet svårt att gå i trappor. Så vitt jag vet kan det finnas ett förbud att använda hiss i höghus under flytten, vad säger juristen om det här?

Marina Furuhjelm, jurist på Disponentförbundet, svarar på frågan:

Det finns vissa husbolag som har förbjudit användning av hiss under flytten. Jag vet inte vad förbuden grundar sig på. En hiss finns till för att användas och alla ska ha rätt att använda den.

När man flyttar så ska det inte hindra andra från att använda den. Det som den här personen råkat ut för är alltså fel. Jag ser inte att det finns någon klar motivering till att förbjuda någon att använda en hiss under flyttande.

Om man använder en hiss under flytten så ska man respektera den, det vill säga inte skråma den eller lasta den för tungt. Viktbegränsningarna ska följas. Överskrider man viktbegränsningarna så kan det hända att det går ett larm till ett servicebolag. Då uppstår en räkning för bolaget, vilken den som orsakat larmet är skyldig att betala.

Har du problem med grannen? Ställ din fråga här.

Läs övriga frågor och svar i Radiohusets Grannakuten:
Får man begrava husdjur på en radhusgård?
Du kan inte förbjuda någon att röka på balkongen!
Jag får inte låna grannens bilplats trots att den står tom!
Mina grannar har ljud, får man det?
Massor av katter förstår livet för grannskapet
Villagrannen hugger ved när jag vill ta sovmorgon!
Hunden skäller konstant, grannen tror mig inte!

Axel Åhman, medlem av Humorgruppen KAJ som tilldelades Svenska Folktingets utmärkelse för befrämjande av dialekter, gjorde Svenska Yles dialekttest. ”Klurigt, ganska besvärligt” säger han om testet.

Åhman är från Österbotten och hans modersmål är vörådialekt. Nu är han bosatt i Helsingfors och blir tvungen att prata en mer förfinad svenska. Men dialekten dyker upp varje dag. Med sambon, familjen och många vänner är det dialekt som gäller.

- Nu då jag jobbar på radion får jag lov att förfina min svenska och styra om för att underlätta det för andra. Men ska det komma riktigt ärligt från hjärtat, det man säger, ska man prata med en annan österbottning, säger Åhman.

Fjärilar i magen

Åhman är ganska spänd inför att göra Svenska Yles dialekttest med ord från djur- och växtriket, Svenska dagen till ära. Tio dialektord som hör hemma i olika delar av Svenskfinland ska hitta rätt betydelse.

- Man har en del förväntningar på sig om man får medaljer för såna här saker, säger han.

Testet börjar bra för Åhmans del. Han är bergsäker på betydelsen av ordet ”bäriskräka”. Följande ord ”glottron” som bland annat hör hemma i östra Åboland och mellersta Nyland vållar däremot huvudbry.

- Betyder det ekollon, igelkott eller hjortron? Vi kör på hjortron, den var klurig den här, tycker Åhman.

Följande ord ”Kröson” smakar pristagaren på ett bra tag. Kråkbär, lingon eller skogsvinbär är alternativen.

- Kanske kråkbär eller skogsvinbär, orden skulle kunna komma från södra delarna. Där jag kommer ifrån kallar vi skogsvinbär ”kalvskitobär” som betyder något helt annat. Det betyder i princip att en kalv har riktigt dålig mage.

”Bästa ordboken för dialekter är gammelfolk”

Efter knappt tio minuter av dialektal mångfald är det dags att se resultatet av det lekfulla dialekttestet. ”Int så huttåt 6/10 rätt” blir resultatet för Axel Åhmans del. En liten besvikelse kan skönjas i Åhmans anlete när han får se resultatet dyka upp på skärmen.

- Jag hade siktat på en åtta. Men två som föll bredvid måste bara duga nu.

Det jobbigaste var missen med ordet ”gråskinn”. Betyder det säl, varg eller ekorre? Åhman sade självsäkert att det rätta svaret är varg. Men han får känna sig besegrad över testets klurighet. Färgen till trots används ordet gråskinn för ekorre i Österbotten.

- Nu då jag börjar tänka efter så har jag nog hört min farfar berätta om gråskinn men det är inte ett ord som jag vanligen stöter på. Den bästa ordboken för dialekter är gammelfolk. Språket lever och den äldre generationen kan ord som de yngre inte hört.

Torts att Åhman inte nådde upp till sin egen målsättning är han ändå nöjd över att han som österbottning träffade rätt på ganska många dialektord från Åland och Nyland.

Hur går det för dig i dialekttestet med fokus på djur och växter? Klicka här och se hur det går!

Hör mer om dialekter i Språkväktarna den 13 november. Ställ frågor till experterna genom att e-posta expert@yle.fi

Diskussionen kring barns och ungdomars hobbyer har i veckan väckt stor uppmärksamhet efter att Maria Sundblom-Lindbergs publicerade en kolumn på svenska.yle.fi där hon menar att barn borde få ha maximalt två fritidsintressen i veckan.

Maria Sundblom-Lindberg är familjeterapeut och programledare. Maria Sundblom-Lindberg Bild: Yle

Diskussionen i kolumnens kommentarfält har gått het och nu även övergått till att bli ett omtvistat samtalsämne kring kaffeborden och på sociala medier. Som vanligt då det gäller ett så pass känsloladdat ämne som barn och föräldraskap så går åsikterna kraftigt isär. Många håller med och är lättade över att någon vågar ställa sig upp och ifrågasätta om varenda lågstadie-elev borde ha en proffskarriär i sikte den där tidiga lördagsmorgonen i ishockeyrinken eller om varendaste fiolintresserad unge bör se sin framtid på de stora estraderna.

Med idrottsaktiviteterna följer prestationskrav

Många efterlyser mindre prestationsinriktade fritidssysselsättningar. Speciellt i mindre städer verkar den sociala kontrollen inverka mycket på engagemanget i hobbyverksamheten.

Signaturen Imb skriver:
"I min lilla stad (läs: by) talas det skit om de barn som är borta från träningarna (i det här fallet handboll) av tränarna själva! Ofta beror det på att tränarna inte gillar barnens föräldrar vilket drabbar barnen negativt. Som förälder borde man helst slicka tränarna i röven så att ens barn skulle känna sig trygg med sin hobby."

Som alltid då det gäller ämnen som reflekterar ens val som förälder blir det lätt en stenkastning där man försöker skjuta ner andras sätt att se på livet. Den största stötestenen verkar vara hur mycket barnen ska få bestämma för egen del och vad som sist och slutligen är rätt hobbymängd för de små liven.

Först skola eller dagis och sedan mycket hobbyaktivitet på kvällarna är för mycket. Ibland behöver man inte fundera på varifrån burn out kommer i dagens hektiska liv

Signaturen Inga-Lill skriver:
"Först skola eller dagis och sedan mycket hobbyaktivitet på kvällarna är för mycket. De bör varva ner och kunna vara i balans för att orka. Ibland behöver man inte fundera på varifrån burn out kommer i dagens hektiska liv."

Hobby inte bara idrott

De starkaste åsikterna verkar beröra idrottsliknande, organiserade fritidsintressen ledda av en vuxen men många efterlyser även andra aktiviteter som inte behöver ha något med motion att göra och som med fördel kan utövas i hemmet.

Signaturen Robin skriver:
"I denna diskussion om hobbyer verkar man anta att det måste handla om någon sport med utsedd tränare eller lektioner i något instrument med kvalificerad lärare men den mesta hobbyverksamheten sker troligtvis hemma utan vägledning. T.ex. lego, modellbyggen, läsning, teckning, ... alternativen är inte bara sport eller instrument och man kan utvecklas och lära sig även utan tränare/lärare."

Vad säger barnen själva?

Ibland blir det lite jobbigt då jag har så många hobbyer och nu och då blir jag ganska trött. Jag skulle vilja ha lite mera fritid då jag bara kunde gå ut med hunden eller hänga hemma

Efter en rundfrågning på en högstadieskola i huvudstadsregionen verkar de flesta barn vara nöjda med sina fritidsintressen. Det är inte bara fysiska aktiviteter som sysselsätter dem utan även konst, ridning, körsång, scouting och instrumentlektioner förgyller deras dagar. De flesta tycker att det är roliga saker som de gärna går på men även tröttare åsikter dyker upp.

- Nej, jag går nog gärna på mina hobbyer, de är båda jättetrevliga och jag har tid att bara hänga med mina vänner också.

- Ibland blir det lite jobbigt då jag har så många hobbyer och nu och då blir jag ganska trött. Jag skulle vilja ha lite mera fritid då jag bara kunde gå ut med hunden eller hänga hemma.

Diskussionen kring barns och ungas fritidsintressen och de inblandade prestationskraven – både för barn, föräldrar och ledare – fortsätter i Lördax på Radio Vega den 8 november.

Läs också:
Maria Sundblom-Lindbergs kolumn "Freda barndomen - skippa hobbyerna"
Merja Vallinoja: När hobbyn blir blodigt allvar
Junioridrott hettar upp känslor

När Christer Schoultz 39, var sex år skilde sig hans föräldrar efter ett konfliktfyllt förhållande. Därefter bodde han hos mamman. Det var Christer som fick ta kontakt med sin pappa när han ville träffas.

- Pappa tänkte mer på sitt jobb än på barnen. Det var nog ganska konstigt att som sexåring vara den som tog kontakt. Men jag behövde också en pappa.

Känslorna för pappa var tudelade. Å ena sidan var han den maskulina förebilden. Å andra sidan fanns det egenskaper som Christer inte alls uppskattade i sin pappa.

- Han förstod inte att man inte kan kräva samma saker av ett barn som av en vuxen. Han skulle ha behövt läsa några böcker i psykologi, säger Christer.

För en pojke är pappan identifikationsobjektet nummer ett. I vissa åldrar blir pappa extra viktig som förebild.

- Jag hade behövt honom i vardagen men vi sågs ju bara ibland på veckosluten. Det blev väldigt knepigt. Hos mamma var det vardag med tjat och gnäll – hon tog ju allt ansvar. Hos pappa skulle det bara vara roligt. Vi reste och han köpte saker.

Ville cykla, städa och gräla

Christer berättar att han avundades sina vänner som gjorde vanliga saker med sina pappor: cyklade, grälade och städade huset.

- Mamma fick ta allt det tunga och det var henne jag trotsade med, för det var där jag var tryggast. Nu i vuxen ålder har jag tackat henne för det enormt fina jobb hon gjorde. Min pappa kom alldeles för lätt undan.

Efter att Christers första son föddes dog pappan. Han hade haft alkoholproblem i många år.

- Idag är jag inte bitter på vår relation. Jag förstår varför han var som han var och jag har förlåtit honom. Men jag är ändå av den åsikten att vuxna människor ska ta ansvar över sina svagheter. Annars finns risken att barnet försöker ta över vuxenansvaret.

Ingen lyxpappa

Christer har två söner från två olika förhållanden. Den äldre sonen är 10 år och bor hos honom varannan vecka.

- Vi har ett mycket nära förhållande. Jag bestämde redan som barn att jag inte ska bli som min egen pappa.

Att inte vara en lyxpappa som man bara gör roliga saker med har varit viktigt för Christer. Han vill dela den vanliga vardagen med sin son och deltar aktivt i hans hobbyer.

- Sen undviker jag att fråga idiotiska frågor som ”var det trevligt i skolan idag?” Istället gör vi saker tillsammans och då öppnar sig barnet naturligt. Min son har blivit mycket öppen och vågar tala om sina bekymmer med mig.

Känslobiten i förhållandet är inte mera enbart kvinnans, menar Christer som är glad över att papparollen har förändrats.

- Men fastän vi är mjukare och pratar om känslor, så är det viktigt att inte bli kompis med sitt barn. Jag ska vara en auktoritet som sätter ramar och gränser. Det är en sådan relation som både far och son mår bäst i, tror jag.

Hör mer om pappans betydelse för barnet i Familjeliv på lördag 8.11 i Radio Vega kl. 9:03 och måndag 10.11 kl.11:03.

Magnus Östman är borgåbo sedan 19 år tillbaka och gillar musik som inte är för trallvänlig. Hellre får det vara musik som inte genast "öppnar sig".

Han funderar ett tag över vad det är som gör en låt till en bra låt.

- Det är melodin och de får inte vara alltför "lätta". Jag har en viss aversion mot trallvänlig musik.

Han är är speciellt förtjust i musik som till en början kanske inte verkar så spännande och utmanande men som sedan öppnar sig, och sådana låtar brukar sedan bli långtidsfavoriter.

Magnus väljer musik efter humör: ibland nånting riktigt rivigt och sedan ibland något lugnt medan han pynkar med någonting annat. Och så ser hans låtlista ut också. Ni blir bjudna på bland annat AC/DC, Barry McGuire, Eagles, Lynyrd skynyrd och Elton John.

Söndagen den 9.11.2014 kl 8.05

1. EVE OF DESTRUCTION – Barry McGuire
2. ME AND BOBBY McGEE – Janis Joplin
3. HONKEY TONK WOMAN – Rolling stones
4. WHOLE LOTTA LOVE – Led Zeppelin
5. PEACEFUL EASY FEELING – Eagles
6. CANDLE IN THE WIND – Elton John
7. KNOCKIN’ ON HEAVENS DOOR – Bob Dylan
8. BOHEMIAN RHAPSODY – Queen
9. SWEET HOME ALABAMA – Lynyrd skynyrd
10. I SURRENDER – Rainbow
11. ANYTHING GOES – AC/DC
12. HITZA HITZ – Ulf Lundell

Sveriges countrykung Mats Rådberg släpper ett nytt album efter en paus på 12 år. Denhär gången med sju kända countrymusiker från Nashville. Rådberg kallar projektet för en digital resa tur och retur, en resa mellan honom hemma i Skara och musikerna i studion i Nashville. Rådberg-klassikerna Peta in en pinne i brasan och De e inte lätt att va ödmjuk är med på skivan i nya nashvilleversioner.

Det samma gäller Den vita duvan och Vänd dig inte om.

- Får jag såattsäga åka till Nashville, ska nog mina gamla trotjänare hänga med, säger Rådberg.

I övrigt består nya albumet av nyskrivet material. Mats Rådberg berättar att det damp ner den ena bra låten efter den andra från staterna och så har vännen Micke Finell, tidigare medlem i Refreshments, skrivit sånger för nya plattan.

Får jag åka till Nashville ska mina trotjänare hänga med

Utmanarlåten på Danslistan är Till mitt hjärtas sista slag, en countryballad med amerikanskt ursprung.

Arkitekten som blev countrysångare

Mats Rådberg är arkitekt i det civila, men musiken har alltid legat honom närmast hjärtat.

Han slog igenom i bluegrassbandet Rank Strangers på 60-talet och 1970 låg bandet bland tio-i-topp med Early Morning Rain.

Rank Strangers blev snart Rankarna och samabetet mellan dem och Rådberg har fortsatt under alla decennier. Tillsammans har de släppt 35 album, varav nio har sålt guld i Sverige och två diamant.

- Efter alla dessa år fick jag chansen att göra musik med grabbarna i Nashville och det har varit inspirerande för mig, säger Rådberg.

Musikerna på Rådbergs nya album, Nashville, är bland andra Mike Johnson på steelguitar, Joe Cavarlee på fiddle och Rodger Morris på keyboards samt gitarristen Dan Drilling, som varit kapellmästare i Nashville.

Det har gått 12 år sedan Mats Rådbergs senaste album. Nu lovar han att det inte kommer att dröja lika länge tills följande kommer. Nya idéer och nya låtar lär redan finnas på hög.

Mats Rådberg utmanar på veckans Danslista med Till mitt hjärtas sista slag. De två övriga utmanarna är svenska dansbandet Excess samt norska sångerskan Anne Nørdsti i duett med Lars-Erik Blokkhus från folkrockbandet Plumbo.

Häng också du med i röstningen på Danslistan!
I Vega på söndag kl. 14.06 och tisdag kl. 13.03.

De har nu haft första platsen 4 veckor och populariteten ser inte ut att minska. Tvärtom.

Frida Andersson var på snabbvisit till Finland och uppträdde på Svenska dagens huvudfest i Ekenäs och tillsammans med Nina Lassander sjunger de låten "Till staden vi längtat så".

De övriga finlandssvenskarna på listan klarar sig också bra. Ingrid Holm är igen upp på en andra plats och humorgruppen KAJ twistade sig med Bodil till en femte plats.

Fredrik Furu har också en ny skiva ute just nu men har han en chans att utmana dem? Ted Gärdestads dotter Sara Zacharias hör till favoriterna med den känsloladdade balladen "Himlen är oskyldigt blå".

Lyssna på låtarna på Vegatoppens webbplats.

Fars dag till ära riktar vi fokus på fäder i litteraturen – de frånvarande, de tafatta, de högt beundrade fäderna.

”Jag tänkte mig att far hade kommit till världen i fel tid, att han skulle ha mått bättre av att växa upp jämsides med mig, i min tid, då det öppnades betydligt fler vägar att gå också för pojkar och för män. Vi skötte spädbarn. Vi använde kajal. Vi vägrade vapen. Röda skor fanns i storlek fyrtiofem. Du skulle ha varit med då, brukade jag tänka om far” skriver Peter Sandström i den nyutkomna romanen Transparent blanche, som handlar om en medelålders man som återvänder till sin hemstad Nykarleby för att hjälpa sin gamla mor, men på hemgården väller minnen av fadern över honom – en man som dräpte hästar, odlade sin trädgård och körde en Ford Capri.

Såsom i många av Peter Sandströms texter är bilden av mannen/fadern komplicerad – fäderna bär ofta på ett tungt bagage som skymtar fram glimtvis och det ok som går i arv från generation till generation, från far till son, är ofta svårt att skaka av sig.

Sandström månar sig om att visa upp en motbild till den auktoritära fadersfiguren – i hans texter får fäderna vara sårbara och vilsna, förvirrade och bortkomna.

I debutromanen Minkriket skriver Karin Erlandsson om tre generationer minkfarmare: fadern Evert är en optimistisk minkfarmarpionjär i Nykarleby som drivs av idealism och framåtanda som ser minkarna snarare som kassakor än husdjur – om familjen vill ha husdjur bör de skaffa hund, och för att undvika att bli emotionellt engagerade i minkarna bör man inte ge dem namn, anser Evert.

Minkarna ger familjen en ekonomisk trygghet, men till priset av ofrihet och frånvarande fäder/makar. Det är inte bara minkarna som är fångade i sina burar, s.a.s.

En skickligt skriven roman om egenföretagarens och småbrukarens vardag skildrad med underfundig svart humor, lyhördhet och känsla för nyanser. (text: Marit Lindqvist)

Fäder i aktuella ungdomsromaner

I Maresi krönikor från röda klostret skildrar Maria Turtschaninoff livet på klosterön Menos där män är förbjudna. Dit har kvinnor och flickor flytt i århundraden undan hunger, okunskap och förföljelser. Men en dag anländer en flicka som jagas av en enveten fiende. Klostret får samla all sin makt för att försvara sig mot inkräktarna.

Nominerad för Finlandia Junior 2014 och vinnare av Svenska Yles litteraturpris 2014.

I boken Yokos nattbok (illustrationer signerade Linda Bondestam) skriver Annika Sandelin om små och stora sorger och glädjeämnen. Yoko har två bästa vänner, Anna och Daniel, och en lillebror som heter Salvador. Han har fått namn efter konstnären Salvador Dalí och lillasyster Frida efter Frida Kahlo. Det är mamma bildkonstnären som gett namnen.

Tillsammans med Anna spionerar Yoko på människor de ser på gatan och oroar sig för dansen på borgmästarens självständighetsfest.

Henrika Anderssons senaste ungdomsroman En skärva av själen handlar om Muriel som tvingas flytta med familjen till Frankrike för att lillebror Ben ska få vård.

Medan föräldrarna är på kliniken får Muriel mest vara för sig själv. Hon tar lektioner hos den excentriske professor Duvent och känner en mystisk dragning till den unge Luc som verkar syssla med häxkonster. Muriel har helande krafter, men det förstår inte föräldrarna. Kan hon använda sina krafter rätt i Lucs sällskap?

Henrika Andersson tipsar om ungdomsböcker med intressanta fadersporträtt:
Martha Söderberg: Ramona, Anna Bell Pitcher: Tusen och en chans (eng. Ketchupclouds), David Leviathan: Jag En, Meg Rossof: Älgbarnet, Neil Shustermen & Eric Elfman: Teslas vind. Första delen i Accelerati-trilogin. (text: Anna Dönsberg)

Pappas lilla flicka

I Marisha Pessls Fördjupade studier i katastroffysik följer vi Blue Van Meers berättelse.

Nedtecknad som en självbiografi, i sin tur nedtecknad som en kursplan. En kursplan inklusive litteraturlista, sluttenta och referenser enligt Harvardsystemet. Själva handlingen är istället något av en mordgåta kring de mystiska omständigheterna kring läraren Hannah Schniders död.

Som en skugga över berättelsen, varierande i synlighet, ligger Blues förhållande till hennes pappa Gareth. Hon citerar honom ständigt och utgår hela tiden från vad han hade sagt eller gjort.

De har levt ett liv som två ensamma genier tillsammans, flyttandes runt genom USA. Men allt vad berättelsen, som främst utspelar sig i Stockton, North Carolina, lider, blir pappans karaktär allt grumligare och mer obehaglig. Som läsare kan man undra när Blue själv ska se detta och ifrågasätta sin idealiserade bild av fadern.

Det är en fadersrelation som på vissa sätt påminner om den i Francoise Sagans Bonjour Tristesse. Båda följer unga kvinnor med döda mödrar och en nästan obehagligt nära relation till sina fäder.

Sagans Cécile, nästan jämnårig med Blue, är lycklig i det loja och dekadenta liv hon lever tillsammans med sin pappa på Franska Rivieran. Vändningen kommer med pappans nya flickvän Anne. Där playboypappans tidigare flickvänner främst haft rollen som tillfälliga leksaker tyder det på att Anne kommer att bli mer beständig än så.

Cécile blir petad från förstaplatsen som sin pappas favorit, ger vika för avundsjukan och tänker ut sätt för att få komma tillbaka till sin position. (text: Cecilia Floris)

Lyssna på Bokmagasinet i Radio Vega på fars dag, söndagen 9.11 kl. 16.20 och tisdagen 11.11 kl. 23.03.

Väldigt många människor är i dag intresserade av vad vår mat innehåller. Då jag googlade på ”äta rätt” fick jag 1 430 000 träffar på 0,26 sekunder! Det kan vara frågan om att gå ner i vikt eller att äta hälsosamt, men faktum är att mat är en sak som berör.

Vi, som har möjlighet, äter för mycket och blir feta och sjuka. Vad göra? Ska man äta mycket av långsamma kolhydrater och använda lightprodukter och undvika fett. Eller ska man äta mycket fett och undvika kolhydrater? Mättat eller omättat? Hur är det med mjölken? Och rött kött. Och importerade frukter. För att inte tala om sockret. Hur funkar vår kropp egentligen? Och är det lika för alla?

Många dieter

Tallriksmodellen, Lchf, Paleo, Grönsaker, Bär, Frukter, Superfoods, Antiinflammatoriskt, Basiskt, Medelhavsdiet, Glutenfritt, 5:2, 2:2, Levande föda, Raw food… Många uppfattningar florerar i medierna. Än är den ena på ropet än den andra.

Sen finns det den etiska sidan, vegetariskt, vegan, ekologiskt; vad är hållbart i längden? Vill du, orkar du ta reda på hur livsmedlen tillverkas. Hur köttet har levt sitt liv som djur och hur genmanipulerad sojan är? Hur mycket regnskogar har gått åt, hur långt apelsinerna flugit, hurdana arbetsförhållanden det är på kaffeplantagerna.

Trenden i dag hämtar fram det tidskrävande, att tillsammans med familjen baka surdegsbröd av egen rot och nymalet ekologiskt mjöl, laga mat tillsammans med vänner och handla direkt av producenter. Vissa butikskassar signalerar att man har råd och tid. Andra inte. Snabbmat och halvfabrikat är trots sin eventuella skämmighet ett vardagsalternativ för många. Finns här en klasskillnad? Är det frågan om pengar eller kunskap?

Mat är känsla

Varför förhåller vi oss så känslomässigt till mat? Särskilt debatten om fettets vara eller inte vara har lett till hätska känslor. Näringsfysiologer och läkare berättar om hotbrev och konspirationsteorier. Det känns säkert obehagligt för människor som vill göra sitt jobb väl. Likaså klagar andra över att inte bli tagna på allvar, på att kapitalets intressen styr forskning och rekommendationer. Litar vi inte mera på myndigheter och forskning? Vet vi bättre själva? Vem vet?

"Tieto tuottaa tuskaa" säger man på finska. Kunskap är makt men kunskap ger också en möjlighet att välja. Och det är inte alltid så lätt. Webben och dess möjlighet att själv ta reda på ”fakta” och försöka sovra bland dem ställer stora krav på förkunskaper. Annars, och trots dem, styrs vi av våra känslor i det hur vi tolkar dessa fakta.

Är det att välja hur man äter ett uttryck för vårt behov att ha någon slags kontroll över våra liv i en värld i gungning? Vad och var jag handlar, det bestämmer åtminstone jag! Eller kan jag göra det? Har jag bil att åka till producenten med, frys att förvara större mängder mat i eller ens tillräckligt med pengar att köpa mat för? Hinner och orkar jag fundera på vad som finns på bordet eller litar jag på att vår livsmedelskontroll nog ser till att det som kvartersbutiken erbjuder är bra och hälsosamt?

Vi kan trots allt välja

Och är det ett lyxproblem? Våra far- och morföräldrar grubblade kanske ur en helt annan synvinkel på vad de skulle äta, och den samma frågan, var få mat, gäller ännu i dag för en stor del av världens befolkning. Vilket ju samtidigt är en utmaning för oss. Hur kan vi äta så maten räcker för alla?

Men mat är också en glädje och en gemenskap, att bryta bröd. I alla kulturer vill man dela bordsgemenskap, eller gemenskapen vid elden, grytan, det fångade bytet. Mat är också trösten; hönssoppan då man är förkyld, flyttgröten, chokoplattan framför teven en ensam kväll. Materialiserad kärlek?

”Äta bör man, annars dör man” som vi sade i folkskolan när potatisgröten med lingonsylt inte nu riktigt var vad vi hade hoppats på. Och äta bör jag också i dag. Jag gör mina val liksom också du som läser det här. Det är viktiga val med konsekvenser också för dem som inte kan välja.

Många frågor och inga svar, hur tänker du?

När Li och Mathias Nylund träffades bodde de båda i miljonstaden Foshan i Kina, men för fem år sedan valde de att flytta till  Nykarleby, som är Mathias hemstad. I familjen finns nu också två barn. Kinesiska är familjens hemspråk, men barnen talar svenska med sin pappa.

Mathias Nylund från Nykarleby hade redan vistats i Kina i ett par repriser, och talade kinesiska flytande, när han år 2005 åkte till miljonstaden Foshan för att bygga upp en fabrik.
- Då hade jag aldrig varit inne i en fabrik, för jag är humanist till läggningen, men jag kunde språket.

Mathias bodde i ett industriområde, han bodde fint och lyxigt, men det var aningen tråkigt. Och ensamt.
Så Mathias sökte sällskap via internet.

Li, som sen skulle bli Mathias fru, sökte också sällskap via internet. Hon jobbade på universitetet i Foshan, där hon hade jobbat i många år. Hon hade studerat ett par år i Belfast, och hon pratar engelska, så hon sökte kontakt med europeiska män via internet.
- Jag är ganska stor för att vara en kinesisk kvinna, och i Foshan, som ligger i södra Kina, är många kinesiska män korta, och de vill inte umgås med kvinnor som är långa och atletiska.

Varken Li eller Mathias tog det speciellt allvarligt när de träffades första gången. De åkte iväg för att handla kablar som Mathias behövde, för han höll ju på och byggde upp en fabrik, och sen bjöd han Li på mat på en snabbmatsrestaurang.

- Folk har efteråt frågat hur jag kunde göra så, att varför bjöd jag inte henne på en fin restaurang... Men det fungerade ju bra så här! Kanske vi inte hade varit tillsammans idag ifall jag hade bjudit henne på en lyxrestaurang, säger Mathias.

- Vi är inte så värst formella när det gäller vårt förhållande, vi tar inte så hårt på sånt där som bröllopsdagar och alla hjärtans dag.

Det var inte kärlek vid första ögonkastet under första träffen, men redan några månader efter att Li och Mathias hade träffats första gången köpte de en gemensam lägenhet. Och på sommaren 2006 besökte Li Nykarleby första gången.

- Eftersom vi bodde tillsammans så förstod Mathias föräldrar att det var allvar, och de ville förstås gärna träffa mig, säger Li.

Li och Mathias Nylund år 2008 Mathias och Li Nylund Bild: Privat foto

Men när började paret tänka på att flytta till Nykarleby?

- Det var nog när jag fick sparken, säger Mathias.
Mathias hade bytt jobb, men vantrivdes med sin nya arbetsgivare. Han hade till och med funderat på att säga upp sig, men på grund av den ekonomiska krisen blev det så att Mathias blev uppsagd.

År 2009 flyttade Mathias och Li till Nykarleby, för ett år, var det tänkt. Men så fick Mathias jobb bara några dagar efter att de hade flyttat, och lite senare märkte Li att hon var gravid, så de stannade.

- Jag hade aldrig tänkt att vi skulle flytta till Finland, säger Li.
Hon trivdes med sitt arbete, och hon hade jobbat på samma ställe i fjorton år.
Hon hade inte heller tänkt att hon skulle ha barn, men nu har paret en tvååring och en fyraåring, och båda är helt nöjda med att vara föräldrar, trots att det inte var planerat.

- Vi växte in i föräldrarollen när barnen kom, säger Mathias.

En orsak till att Mathias och Li fastnade för varandra är att de har samma värderingar, trots att de inte alls har samma intressen.

I Nykarleby har Li gått på kurs för att lära sig svenska, och nu håller hon på att skaffa sig ett yrke inom restaurangbranschen.

- Det var inte mitt drömjobb, säger Li. Men när hon kollade arbetsplatsannonserna i lokaltidningen så märkte hon att man tycktes kunna få jobb om man var närvårdare, chaufför eller kock. Och då valde hon att satsa på att bli kock.
- Chaufför var kanske inte första alternativet, eftersom jag fick körkort i somras, säger Li.

- Jag tycker inte att det är för sent att satsa på ett nytt yrke, säger Li, som just har fyllt 39. Och hon räknar med att hitta jobb när hon är klar med sin utbildning.

Vilket språk pratar man hemma hos Nylunds?
- Kinesiska, och så pratar barnen svenska med Mathias.

Det är tänkt att barnen ska få gå i skola i Finland, men både Li och Mathias Nylund kan tänka sig att i framtiden bo en del av året i Kina.

Li och Mathias Nylund berättade om sig själva i "Samtal om livet" den 6.11, och programmet finns tillgängligt på Arenan.

Ekenäsbon Kjell Österberg var som tonåring en duktig löpare. Upprepade skador satte däremot stopp för de idrottsliga drömmarna. I samma veva insjuknade Kjell i depression.

När Kjell talar om sin kroniska depression använder han sig av termer som förknippas med idrott. Han jämför de gånger han varit intagen på Ekåsens mentalsjukhus med startblock, en ny omstart för att därefter försöka komma i mål. Under många års tid fortsatte Kjell att träna löpning. Han sprang också under de perioder han vårdades på Ekåsen.

- Fast då gav jag ibland upp efter endast femtio meter. Benen var som kokt spagetti.

Kjell återkommer ofta till löpningen.

- Då, när jag var bra på idrott och löpning , var jag också accepterad i samhället. Så var det bara.

Ekåsen

Kjell har haft många omstarter. Han har vårdats sju gånger på mentalsjukhus. Första gången var han 18 år.

- De första åren togs jag in sex gånger, sedan var det bättre i många år. Den sjunde gången var 1993, det är för 21 år sedan.

Kjell Österberg är 59 år. Han har ett otroligt minne för årtal och siffror. Han minns till exempel sina tävlingstider när han sprang individuellt. Stafetterna har han glömt. Men inte vilket år han löpte guld på Stafettkarnevalen. Då när livet ännu lekte, innan han blev skadad och innan han insjuknade i depression.

Fårbässen

Havsviken som går till Kjell Österbergs stuga på Fårbässen i Ekenäs skärgård Bild: YLE/ Tiina Grönroos

Till Fårbässen kommer Kjell Österberg så ofta han kan. Här trivs han.

- Det är stämningarna från barndomen. Visserligen är jag väldigt ensam här, men då har jag själv valt ensamheten.

Stugan på Fårbässen i Ekenäs skärgård där Kjell Österberg trivs Bild: YLE/ Tiina Grönroos

Kjell har en lägenhet i Ekenäs centrum, men där kan ensamheten ibland kännas jobbigare.

Kompis

Kjell är sedan slutet av 1980-talet medlem i psykosociala föreningen i Kompis. Den är verksam i Västnyland. Numera är han ordförande i föreningen. Han är också styrelsemedlem i psykosociala förbundet.

Föreningen Kompis ordnar månadsmöten, utfärder, teaterresor och sommarläger.

- Senast när vi ordnade en hemlig resa, slutade det med att alla visste att vi skulle till Kimito. Det var bara jag som nästan hade glömt vilka platser vi hade bokat in oss på.

Kjell skrattar mycket, men han har lika lätt för att falla i gråt.

- Det är de här stämningarna, det är som en explosion när man är så här känslig.

Föreningen Kompis har idag ett åttiotal medlemmar. Under de vanliga månadsträffarna samlas man för att dricka kaffe och umgås. Det känns viktigt att få prata om angelägna saker.

Kjell är glad över att han gick med i föreningen. Han tvekade i några år, orsaken var att föreningen hade stark koppling till Ekåsens sjukhus. Det kändes obekvämt. På den tiden talade man inte ens om Ekåsen, sjukhuset hade öknamnet Dorka. Det säger en hel del om samhällets attityder gentemot psykisk ohälsa.

Vänner

Första tvångsintagningen på Ekåsen kändes också hemsk för den då 18-åriga Kjell. Det här var i början av 1970-talet. Kjell minns personalen, deras nycklar, fängelsestämningen…

- Fast mina värsta ovänner då, vårdarna på Ekåsen, blev sedan mina allra bästa vänner. Vi träffas ännu idag. Jag är numera också kompis med deras barn.

- Och mina bästa vänner i barn- och ungdomen blev egentligen mina ovänner.

Under skoltiden blev Kjell god vän med två andra pojkar. En av dem var diktaren Larry Silván som begick självmord som 21-åring. Silván gick hårt mot kapitalismen, materialismen och konsumtionshysterin.

Larry Silván in memoriam, här intervjuas bland andra Kjell

- Vi nobbade samhället. Jag hade egentligen tänkt anmäla mig som frivillig till armén, min kondition var på toppen, men på kort tid gjorde jag en helomvändning. Vi rymde. Det blev inte ens civiltjänst. När jag sedan insjuknade blev jag helt befriad från militärtjänstgöringen.

Utanförskapet är en bidragande orsak till att Kjell blev sjuk. Det tror han i dag. När Kjell dessutom lämnade skolan på hälft, började vaka nätter för att sedan sova om dagarna, dröjde det inte länge innan han blev riktigt dålig.

- Jag har fortfarande väldigt svårt att sova. Kronisk depression jo, men också kroniska sömnproblem.

Dikter

Också Kjell Österberg började skriva dikter i slutet av 1970-talet. Många av dikterna har gått direkt i skrivbordslådan utan att någon har fått läsa dem. I början av 1990-talet återupptog Kjell sitt skrivande. Flera av dikterna har publicerats i psykosociala förbundets tidning Respons. Den här ingick i nr 1/2014:

----------

Fullmåne

Nu borde du vara ute på ön farsan.
Det är mitt i natten - fullmåne, molnigt och det blåser hårt.

----------

- Det känns bra att få skriva av sig men det är också viktigt med feedbacken.

Också här drar Kjell paralleller till sitt tidigare idrottande.

- Nog fick man respons på löparbanorna också. Folk applåderade.

Självmordstankar

Under 1970-talet mådde Kjell väldigt dåligt. Han hade få vänner, dålig ekonomi och var rätt mycket intagen på Ekåsen.

Kjell for också till Ekåsen för att få mat. Det var några vårdare som erbjöd honom överbliven mat som annars skull gått till en svingård.

- Utan den maten skulle jag svultit ihjäl.

Han har aldrig försökt begå självmord, men nog haft självmordstankar. En gång tog Kjell så mycket medicin på en gång att han förlorade medvetandet. Han togs in på en intensivvårdsavdelning men säger själv att det var ett misstag och att han aldrig svävade i någon livsfara.

- Mellan 1978 och 1993 mådde jag ganska bra och i yngre år hade jag också en del ströjobb.

Helt återställd blir Kjell aldrig. Han lyfter invalidpension och mår tidvis dåligt.

- Men livet lär, man blir ödmjuk. Man vet aldrig om det blir en nästa gång på sjukhus. Tur att man inte har en kristallkula.

Hör mera i samtal om livet torsdagen den 13.11 kl 13.03 och lördagen den 15.11 kl 20.03

Då Lili-Ann Junell-Kousa från Ekenäs gick in i väggen för tio år sedan trodde hon att livet var över. Hon hade drabbats av den utbrändhet som nästan kunde kallas för en kvinnosjukdom då 80% av alla övertrötta människor är kvinnor.

Idag har hon tagit sig upp i sadeln igen och arbetar som samtals- och familjeterapeut samt föreläser om trötthetssyndrom för att allt fler ska förstå sig på sin egen trötthet och förhoppningsvis även kunna råda bot på den.

Jag vill inte underskatta männens problematik men faktum är att 80% av alla trötta människor är kvinnor

- Mina föreläsningar är främst riktade till kvinnor eftersom trötthetssyndrom främst drabbar dem. Jag vill inte underskatta männens problematik men faktum är att 80% av alla trötta människor är kvinnor.

Duktiga flickan går in i väggen

Då Lili-Ann själv gick in i väggen 2003 var hon aktiv inom vården och arbetade som sjukvårdslärare. Hon beskriver sig som en typisk duktig flicka som inte kunde säga nej.

- Mitt eget problem är att jag aldrig haft gränser. Jag har inte kunnat säga nej. Snälla flickor och pojkar blir alltid utnyttjade. Jag fick allt fler stresskonsekvenser och symptom på utmattningssjukdom och till sist gick det inte längre.

Efter att hon kommit upp ur den största svackan började hon bygga upp sin hälsa och undersöka orsakerna till stressymptomen och förkovra sig i ämnet. Hon ville på naturlig väg hitta hjälpmedel till sitt tillstånd och förstå sig på de verkliga bakomliggande orsakerna.

Nuförtiden är Lili-Ann mer vaksam på sin egen ork och har valt att i ganska liten skala jobba som samtalsterapeut i psykosyntes och psykoterapeut i familjeterapi. Med sin bakgrund som sjukvårdslärare har hon insikt i sjukvård, medicin och hälsofrågor och eftersom hon själv tillfrisknat från allvarliga stresskonsekvenser och utmattningssjukdomar började tanken på att hjälpa andra ta form.

Varför är vi så trötta?

- Det är helt enkelt så att människokroppen och hjärnan inte passar ihop med den samhällsutveckling vi är inne i. Det har hänt fruktansvärt mycket på kort tid. Vi lever i ett internetsamhälle, ett konkurrenssamhälle. Vi har under många år skapat en människofrånvänd värld där ekonomin styr och med den försvinner all vårdetik, moral och ideololgi. Och där är vi ju nu.

Att fysisk och psykisk hälsa går hand i hand är ett välkänt faktum men trots det är det inte så många som verkligen tar det på allvar och gör medvetna stressminskande val i sin vardag. Kan man bli allvarligt sjuk bara av att stressa?

Stress är som ett paraply över vårt samhälle. 98% av våra sjukdomar kommer från olika former av stress.

- Stress är som ett paraply över vårt samhälle. 98% av våra sjukdomar kommer från olika former av stress. Det finns många typer av stress. Psykosocial stress på arbetsplatsen, oro för privata relationer och det ständigt snurrande hamsterhjulet som kallas livet. Stressen startar alltid i hjärnan därifrån det som du tänker går till hjärtat och magen där känslorna finns. Hela ditt inre och hela din kropp reagerar på din stress och bildar en hormonobalans utan dess like. Man måste förstå varifrån krämporna kommer.

Terapi som en del av tillfrisknandet

För många är tröskeln till att söka professionell hjälp onödigt hög. Speciellt i dessa tider där social status och yrkesmässig acceptans är livsviktiga är det få som vill erkänna att de inte orkar eller att de känner sig ensamma. Det faktum att det säljs mer antidepressiva medel än t.ex. värkmediciner talar sitt tydliga språk.

- Jag vill ge en liten känga till sociala medier. Trots att vi har hundratals vänner där som gillar det lyckade liv vi alla väljer att visa upp i dylika sammanhang kan dessa virtuella tummar aldrig ersätta den vän av kött och blod som kramar om oss och ser oss i ögonen även då vi är trötta och ledsna. Alla behöver någon att tala med och ibland kan det vara bra att vända sig till någon som är opartisk och expert på sitt område för stöd och vägledning.

Var din egen läkare

Lili-Ann uppmanar oss att bli våra egna läkare och lyssna på våra kroppar för att känna vad det är vi egentligen behöver. Då vi stressar urholkas kroppen på olika näringsämnen som kroppen sedan behöver få ersatt för att komma i balans igen.

- När du har laddat kroppen med rätt näringsrik kost, när du sover tillräckligt och rör dig långsamt ute kan du bättre fokusera på vad som händer mellan öronen. Det är det svåraste av alla kapitel men du orkar inte ta itu med det förrän din kropp är i balans. Då kan du börja se över dina tankemönster och ta dig en titt på vad du kan ändra på i ditt liv så du börjar må bättre.

Känga till läkemedelsindustrin

Vi äter syntetiska mediciner mer än någonsin för det finns en läkemedelsindustri som bara vill att vi ska äta mer och det medicinska etablissemanget hänvisar till syntetiska läkemedel som en lösning på allt.

I dagens moderna samhälle där tålamod och långsiktighet blir allt mer sällsynt sträcker vi oss allt oftare efter medicinska lösningar på våra stressrelaterade symptom och mentala problem. Antidepressiva medel och kolesterolmediciner är storsäljare som skrivs ut till var och varannan för att lindra symptom som i många fall egentligen kunde gå att korrigeras med en förändring av de egna levnadsvanorna.

- Vi äter syntetiska mediciner mer än någonsin för det finns en läkemedelsindustri som bara vill att vi ska äta mer och det medicinska etablissemanget hänvisar till syntetiska läkemedel som en lösning på allt. Vi vilseleds att tro att de här jätteföretagen skulle ha vår hälsa som drivkraft då de i själva verket motiveras av pengar.

- Givetvis finns det många bra mediciner och situationer där de är absolut nödvändiga men det är ett faktum att kolesterolsänkande mediciner är världens mest säljande, att SSRI-mediciner d.v.s. antidepressiva medel skrivs ut till allt yngre. I vissa länder rekommenderar man idag att barn äter kolesterolsänkande mediciner och EU har t.o.m. godkänt statinbehandling för barn och det får mitt hjärta att klappa. Vårt samhälle börjar fara helt åt skogen.

Lili-Ann Junell-Kousa besökte Lördax lördagen 8 november 2014. Hon arbetar som samtals- och familjeterapeut samt föreläser om trötthetssyndrom runt om i Svenskfinland.

Den här generationen är inte särskilt bra på att ta ställning. Vi är för bekväma. Vi ställer oss inte på barrikaderna, vi delar saker på sociala medier. Att utföra en knapptryckning kan inte räknas som att ta ställning. För man behöver ju bokstavligen inte ens ställa sig upp.

Men förr. Förr så brydde man sig. Det har vi fått höra många gånger. Folk som var med i ungdomsrevolterna under 60- och 70-talet. De gjorde viktiga saker. Absolut. Men vad hände sedan? Vart försvann bryddheten? Var det bara så länge man var ung och fattig som det fanns något att kämpa för? Nu när ni har hus och bil, är det viktigare att betala av amorteringarna än att ifrågasätta systemet?

Titta bara på Hans Mosesson, en av frontfigurerna i proggbandet Nationalteatern. Var gick det snett i hans radikala hjärna när han blev ICA-Stig i ICA-handlarnas reklamer?

Här är några tecken på att du är en medelåldershippie (eller möjligtvis en ålderdomlig hippie) :

- Du kämpar inte för fred på jorden, utan för att få vara i fred på din villa.

- Du tycker fortfarande att det är häftigt att elda upp gitarrer, men bara i värmepannor.

- Du protesterar mot Vietnam. Men bara när din partner föreslår att ni ska åka dit på semester.

- Du lyssnar på "White Rabbit" av Jefferson Airplane då du tar dina kosttillskottstabletter.

- Du har gått från "Peace" till "Hairpiece".

Svenska Yles musikredaktion ger tips på konserter och musikaliska evenemang under veckoslutet: Den här gången står 60-tals nostalgi, brittisk kultikon, svensk pop och rhythm'n'blues på agendan.

Michael Cronström

Redaktör för Vega Rock och Kors och ters

Vad: Veronica Maggio
Var: Vasa övningsskola, Skolhusgatan 31, Vasa (fre), The Circus, Salomonsgatan 1-3, Helsingfors (lö)
När: Fredag 14.11, lördag 15.11
Varför: Svenska Veronica Maggios höstturné tar en avstickare till Finland för två spelningar. Hennes senaste album ”Handen i fickan fast jag bryr mig” har sålts i dryga 80 000 exemplar.
Extra: Veronica är känd som en bra live-artist, bl.a vann hon Rockbjörnen i kategorin ”Årets kvinnliga liveartist” år 2011 och i år nominerades hon igen.

Benny Törnroos

Redaktör för Covers och Fonden

Vad: Trickbag, ett rhytm´n bluesband från Sverige. Bör icke förväxlas med inhemska Trick Bag som är mera av ett regelrätt rockband.
Var: Storyville i Helsingfors
När: Fredag 14.11 och lördag 15.11 kl. 22.00
Varför: Tajt band med spelglädje i rätt miljö. Storyville är som bekant ca 5 meter under gatunivån.
Extra: För den som inte har möjlighet att närvara på ort och ställe kan Storyvilles livesändning rekommenderas. Den ger visserligen inte rättvisa åt musiken, men man vet åtminstone vad man går miste om.

Dan Eskil Jansson

Redaktör för Hitmen och Vega Rock samt bloggar i Dan Eskils Musikbar.

Vad: Morrissey (UK)
Var: Finlandiahuset, Helsingfors
När: lördag 15.11 och söndag 16.11 kl.20.00
Varför: De flesta pop- och rockartister måste dö för att få samma kultstatus som Morrissey uppnått redan under sin livstid. Hans välsvarvade låttexter har inspirerat fans i 30 års tid redan. Morrissey är dessutom den enda som på ett trovärdigt sätt kan sjunga rock som en crooner. Det här är ett sällsynt tillfälle att se en snudd på levande ikon på ett så förhållandevis litet och intimt ställe som Finlandiahuset. Det blir garanterat två kvällar att minnas. Vi ses där. Om ni lyckas få biljetter, vill säga. Lycka till.
Extra: Man kan med fördel ladda upp med att lyssna på Morrisseys utmärkta live-platta "Live At Earls Court". Och förstås hans utmärkta senaste skiva "World Peace Is None of Your Business".

Henrik Svahn

Redaktör för Vega Groove och Café Continental

Vad: Back to the Sixties: The Beat Goes On 2014.
Var: Savoyteatern i Helsingfors
När: fredag 14.11 och lördag 15.11 kl. 19.00
Varför: En hyllning till 60-talspopen. Två kvällar med originalband från 60-talet och nyare retrogrupper, som sida vid sida söker sig till popmusikens rötter. Fokus denna gång på The Beatles och året 1964. Olika program på fredag och lördag, tre timmar musik med ett tiotal band vardera kvällen.
Extra: En chans att höra The Scaffolds, The Roosters, Jim & The Beatmakers, Ernos, Topmost och många andra legendariska popgrupper från 60-talet.

Simulatorerna blir allt fler. VTT presenterade nyligen ett av sina beställningsverk, en simulator för blivande kaptener ombord på den typ av bogseringsfartyg som kan dra tankfartyg efter sig.

- Här gäller det att föra båten fram till kajen, säger Timo Kuula på VTT.

Timo Kuula förevisar VTT:s nya båtsimulator. Timo Kuula förevisar den simulator VTT gjort som beställningsarbete för ett stort motorföretag. Bild: Yle/ Ulrica Fagerström

Bogserbåten det handlar om är av en speciell typ där de två motorerna med 3500 hk vardera kan röra sig 360 grader. Båtens maxhastighet är endast 15 knop men istället kan den dra tunga saker efter sig, stora tankfartyg som av en eller annan orsak inte själva kan ta sig fram.

Nya förare som ska introduceras till att hantera bogserbåtarna komer nu att kunna träna på simulatorn på egen hand innan de sätter foten i en riktig, fysisk båt. Det underlättar eftersom båtarna i fråga finns på alla håll i världen men undervisningen i hanteringen av dem inte är lika lätt arrangerad överallt, förklarar Kuula.

”Spridd drivis i Finska viken…”

Simulatorn kan modifieras så att träningssituationen blir så realistisk som möjligt.

- Man kan lägga till vågor och is som ju t.ex. i Finlands fall är viktigt, säger Kuula.

I Finland använder sig bl.a. oljebolaget Neste av den här typen av bogseringsbåtar, konstaterar Kuula.

Lyssna:

Nyaste Kvanthopp i Radio Vega (30 dagar på Arenan)

Kvanthopp på Facebook - kolla in roliga länkar!

Den här veckan för trettio år sedan utkom den - då skandalösa, numera hyllade - LP:n Like a Virgin av Madonna. Resten är historia. Men frågan är: Har hon varit, är hon fortfarande eller har hon aldrig varit poppens mästare?

Otaliga är de transformationer Madonna genomgått sen hon var Material Girl år 1984. Man kan väl säga att hon prövat på det mesta, alltid snabb på att plocka upp strömningar innan de blivit strömningar. Gärna har hon provocerat och gör det fortfarande, och hon har inspirerat otaliga andra artister. Men säg den som insåg det då hon för trettio år sedan i videon i Venedig jamade om att det känns som om hon är Like a virgin.

Själv har jag varit ett fanatiskt Madonna-fan nästan hela tiden. Men när jag såg henne på MDNA-turnén i Helsingfors 2012 var jag besviken: jag begrep mig aldrig på skjutandet och våldet på scenen. Jo, jo, nice att provocera, men så pinsamt simpelt. Madonna kunde naturligtvis förklara allt. Och när dj-n som skulle värma upp publiken ständigt marrade om att vi snart-snart-snart ska få se the queen of pop kändes det bara för påklistrat.

Men det är petitesser. Med låtar som ovannämna plus Into the Groove, Live to Tell, Ray of Light, Hung up och otaliga andra är hon underhållaren och geniet nummer ett för mig inom poppen. Men är hon det för dig?

I dagens Eftersnack ska vi snacka Madonna och de andra. Men först behöver vi din input. Svara på vår enkät och gör ett inlägg så spinner vi sedan vidare.

Hela tre stycken utmanare lyckades ta sig in på Vegatoppen den här veckan. Men första platsen är fortfarande som gjuten i betong för Nina Lassander och Frida Andersson.

Av utmanarna klarade sig Fredrik Furu bäst och kom in på en fjärdeplats med låten "En av oss". Bland utmanarna känner många säkert igen David Shutrick som slog igenom med låten "Finland" där han sjöng om en eventuell flickvän som "kanske bor i Finland" och där hade han ju aldrig varit. Boy George och Culture Club har också gjort come-back och försöker komma in på Vegatoppen.

Ted Gärdestads dotter, Sara Zacharias, som tolkar sin pappas och farbrors låt "Himlen är oskyldigt blå" hör också till favoriterna bland Radio Vegas lyssnare. En tredjeplats denhär veckan. Och alltid aktuella humorgruppen KAJ har igen farten uppe och utmanar Nina och Frida från en andra plats.

Lyssna på låtarna på Vegatoppens webbplats.

På lördag släpper Thomas Lundin från Ekenäs sitt första helalbum Julnostalgi. Skivan är en blandning av nyskrivna låtar plus några klassiker.

- Julmusiken är nog allra viktigast för att skapa julstämning för mig, säger han.

Julskivan släpptes i Sverige redan för två veckor sedan. Den har sålt bra, berättar Lundin.

- Jag är riktigt överraskad över hur bra den har gått åt.

Det blir tre spelningar i Västnyland:
fredag 21 november kl.19 i Ekenäs kyrka
lördag 22 november kl. 18 i stadshusets festsal i Hangö
torsdag 11 december kl. 19 i hembygdsgården i Ingå

Övriga turnédatum hittar du här.

Det finns filmer som börjar leva sitt eget liv efter sluttexten. Vissa för att de är så överväldigande att man gärna återupplever dem. Andra för att de är så obekväma att de skaver i ens hjärna. "La danza de la realidad" hör till båda grupperna.

Vi befinner oss i den lilla staden Tocopilla i Chile i ett färgstarkt förflutet. Inledningen ställer oss inför en stökig cirkus dit huvudpersonen Jaime (Brontis Jodorowsky) anländer med sin skönlockige son Alejandro (Jeremias Herskovits). Fadern ger snabbt sin son ett styrkeprov genom att själv klättra upp längs de rep som hänger från taket. Han vill understryka vikten av att vara stark. När man är man.

Men det räcker inte att vara stark, man måste också vara modig. Och kunna uthärda smärta. Och på inga villkor gå omkring med ett hårsvall av en art som fått sagans Guldlock att blekna av avund.

Inte om man är en man.

Åskådaren inser snart att Jaime har mycket att kämpa emot. Han anser sig ha en hustru som behandlar sonen på fel sätt och han tycker att samhället han lever i styrs av fel krafter. Ett samhälle där religionen dessutom ingjuter falskt hopp i människor.

Gud måste således förnekas, presidenten dö och sonen klippas.

Ungefär i den ordningen.

Mer magi än realism

"La danza de la realidad" är ett skolexempel på magisk realism. Upphöjd verklighet där surrealistiska och absurda drag duggar tätt. Där färger är intensiva, gestalter överdrivna och händelser symbolladdade.

Här finns enskilda sekvenser som framstår som visuella godbitar man gärna vill suga på länge. Som den där unge Alejandro i ilskorna kastar sten i havet och åstadkommer en svallvåg som sköljer upp havets alla fiskar på stranden.

Där ligger de och kippar efter andan medan måsarna närmar sig glatt skrikande. Den åldrade Alejandros berättarröst konstaterar att han hade svårt att bestämma sig för om han skulle känna sorg över fiskarnas öde eller glädje över måsarnas läckra måltid.

Situationen löser sig när människor dyker upp på stranden för att jaga bort måsarna och plocka upp fiskarna. Det hela framstår som en fin sinnebild för livet. Livet som består av glädje och sorg och som tvingar en att lära sig avstå och förlora.

Men här finns också störande bilder som skräller till som en ilsken väckarklocka just när man håller på att försjunka i en behaglig slummer. Bilder av hustrun som urinerar på sin man. Av mannen vars testiklar utsätts för elchocker – full frontal. Av den halvnakne sonen som kletar in sin helnakna mamma med skokräm - i ett försök att betvinga mörkrets makter har de bestämt sig för att bli svarta som natten.

Mustigt och mastigt

Oberoende av om man gillar magisk realism som stilgrepp eller inte så är det berikande att se filmer som spränger de vanliga gränserna. Som utnyttjar filmens potential som medium och som leker med åskådarens fantasi och intellekt.

Mellan varven är det visserligen svårt att ohämmat ge sig hän åt bildprakten eftersom man vrider ut och in på sitt symbollager i ett krampaktigt försök att få grepp om det som sägs via den. Vilka politiska referenser spelar man med, vilka är hänvisningarna, vad betyder det... hjälp, vad är det som händer?

Vid sidan av fantastiska bilder, som den där gråklädda människor stapplar fram genom ett kargt bergsområde, eller fina scener, som den där en äldre hästskötare lägger sig i sin grav när han känner att det är dags att ge över till nästa generation, är det personporträtten som stannar hos en längst.

Vem kan glömma den ömma modern Sara (Pamela Flores) som inledningsvis är bara bröst och röst, men som efterhand blir en allt starkare gestalt, Det faktum att hon sjunger sina repliker är ett vinnande grepp som fungerar i all sin osannolikhet.

Så vad handlar Alejandro Jodorowskys film om? Om en manlighet som fastnat i generationer av förväntningar. Om en värld där människor är utbytbara och de politiska systemen brutala. Om behovet av att inse sin egen svaghet för att kunna bejaka andras styrka. Eller om något helt annat - från början till slut står dörrar på glänt till olika tolkningar. Redan slutscenen är värd resan och skavsåren i hjärnan.

När det gäller de där tankarna som börjar leva ett eget liv efter sluttexterna så tar de sats i insikten om att vartannat namn som rullar förbi är Jodorowsky. En av regissörens söner spelar hans far i filmen. En annan Teosofen som delar ut religiösa symboler. En tredje har komponerat filmmusiken. Det här kan mycket väl vara ett familjeprojekt som får vanliga terapisessioner att framstå som sterila, bleka och helt renons på mustiga danser. Eller också är den bara en dröm. Vem vet.