Den här veckan bjuds det på en varierande kompott av visor. Det blir Unto Mononens Satumaa-tango på pellingedialekt, en Bellman-visa på finska, parodier på den kända sången Barndomshemmet och på musik av Jaques Brel.

Jag är en 72-årig pappersingenjör som jobbat på fabrik och som handelsekreterare och som u-landsexpert. Jag bor i Helsingfors men håller mycket till också i Lovisa.

Från barnsben har trubadurmusik intresserat mig. Mest har jag gillat Evert Taubes musik men även Bellman och trubadurer från 1960-70 talet. Av någon orsak gillade jag aldrig t.ex. Povel Ramel fast han hade visor och parodier.

Jag har samlat på skivor i 20 år. Sista cd:n var Lucidor-skivan med Ulf Bagge 1995. Efter detta ansåg jag att trubadurmusiken har förlorat sin charm. På 1960-70 talet när jag var i Stockholm var det enda jag gjorde att besöka Åhlens och NK för att hitta visor.

Senare började jag lyssna på parodier av trubadurmusik för jag hade hört mina visor säkert tusen gånger. Nuförtiden går jag på uppträdanden med live trubadurmusik för att höra nya sånger.

Måndagen den 2.6.2014 kl 19.30 och söndagen den 8.6 kl 8.05

1. ÖNSKEVISA – Peder Svan
2. JAG ÄR FRI JAG HAR SONAT – Cornelis Vreeswijk
3. SE MAKARONI – Filarfolket
4. SEGLATS MOT UGGELSUND – Maryelle Lindholm
5. EPISTEL 23 (ACK DU MODER) – Esa Rautiainen
6. PANELTUPPENS TANGO – Argbiggorna
7. OOLANNIN SOTA – Roland Koppatz
8. PÅ EN LITEN SMUTSIG BAKGÅRD – Sven-Bertil Taube
9. ILLALLA – Hector
10. UNDER EN FILT I MADRID – Claes Andersson
11.TRUBADUREN – Fred Åkerström
12. NYA BARNDOMSHEMMET – Stefan Demert
13. BARFOTAGREVINNAN – Stefan Ljungqvist
14. GÅ DU VANDRINGSMAN – Cornelis Vreeswijk
15. BALLADEN DAGEN EFTER – Finn Zetterholm

I sommar ska Svenska Yle göra en reportageresa med kajak längs den finländska kusten, från Vederlax vid ryska gränsen till Torneå i Sverige. Lyssnare och läsare får följa med äventyret via Radio Vega och webben från och med 14 juli. Redaktör är Bertil Blom.

Det var två ivriga paddlare som besökte God morgon Österbottens studio på måndag morgon. Under fem-sex veckor i sommar ska Bertil Blom och fem andra paddlare ta sig längs hela den finländska kusten med kajak. Vasabon Henrik Ahlskog är med i den första etappen mellan Vederlax och Helsingfors.

- Vi ger dagliga uppdateringar på Svenska Yles webb. Vi vill fömedla vidare till publiken det som är idén med paddlingen, att njuta. Och visa den finländska skärgården på sommaren när den är som bäst, säger Bertil Blom.

Bertil Blom Bertil Blom med träpaddel vid stranden Bild: Yle/Roger Källman

Bertil Blom är med hela resan och har alltid ytterligare en paddlare med som följeslagare. Henrik Ahlskog, Peter Lüttge, Bertel Backholm, Stefan Jansson och Leif Lunabba är med varsin vecka. Henrik Ahlskog är en van paddlare och ser fram emot att njuta av skärgården under sin paddlingsvecka.

Vädret en utmaning

- Väderförhållandena blir den stora utmaningen. Jag ser inga problem med övernattningen i tält. Också matlagningen kommer att går bra. Maten ryms i kajaken, säger Henrik Ahlskog.

Publiken är välkommen att följa med paddlarna också ute till havs.

Henrik Ahlskog Henrik Ahlskog med paddel vid strand Bild: Yle/Roger Källman

Varje dag uppdateras texter och bilder på svenska.yle.fi och nya artiklar med folk paddlarna träffar under stoppen publiceras varje vecka. Intervjuerna och rapporterna kan höras i Radio Vega i program som Radiohuset, Lördax och Naturväktarna.

Om allt går väl hägrar målet i Torneå 1400 km senare i slutet av augusti.

Läs mer på svenska.yle.fi/blavita-bandet

Pia Ingström, (f. 1958) fil. lic. och litteraturredaktör vid Hufvudstadsbladet, inleder sin bok Känslor äger rum, Liv i hem, stuga och villa med en färggrann beskrivning av det hon omgavs av både innanför sitt dåvarande hems väggar och i det hon kunde se från sina fönster in i kringvarande lägenheter.

I sjutton år bodde hon i Helsingfors centrum med sin man, sina två söner och bitvis också en bonusson. I närliggande lägenheter kan man inte undgå att se vad som i den Ingströmska – Ekmanska familjeretoriken har börjat kallas Porrstudion och den Ensamma flickan. Porrstudion har fått sitt smeknamn på grund av den starka belysningen i lägenheten och de personer som klädda i badrock står och röker intill fönstret. Den Ensamma flickan är en ung kvinna som kan sitta långa stunder vid sitt köksbord och bara dra i en hårslinga. Dessutom finns här människorna i gårdshuset, som i sin tur också kan se in hos Ingström.

Här kommer vi direkt in i Ingströms projekt att utforska det materiellas immateriella dimensioner, vad det är som gör ett hem till ett hem. Hon vill beskriva växelverkan mellan hem och människa och hur bokstavligt känslor äger rum i hemmets olika utrymmen.

Vad gör att ”hima e hima fast de´ e rojsigt"

I tre texter närmar Ingström sig hemmet ur olika synvinklar. I den första, ”Riktiga hem, riktiga liv”, frågar hon sig genom vilka gärningar vi lever in våra hem? Vad gör att ”hima e hima fast de´ e rojsigt, som gamla Helsingforsare uttryckte saken i Ingströms barndom under 1960-talet. Och vad innebär skönhet i ett hem?

Liksom åtminstone delvis i sina två tidigare böcker, Den flygande feministen (2007) och Inte utan min mamma (2010) ägnar sig Ingström i Känslor äger rum åt en biografisk essäistik. Också här söker hon svar utifrån sitt eget liv, hon gör intervjuer och hon läser andras texter.

I litteraturen läser Ingström bland andra filosofen Henri Lefevbres tankar om tre rum – det iakttagna, det föreställda, det levda. Riktigt glad blir hon när hon hittar fram till den franske filosofen och litteraturvetaren Gaston Bachelards essä Rummets poetik. I den söker han en känsla, som är en plats, som är en känsla. Han frågar sig om det är möjligt att tvärs igenom minnena av alla hus vi bott i, eller drömt om att bo i, uppfatta en tydlig stämning som bekräftar det unika i just våra minnen av medmänsklig närhet? Och hur kan också helt tillfälliga skydd, ibland, i vårt inre, ges värden som saknar all objektiv grund? Hur kan till exempel ett helt rojsigt hem för någon te sig som himmelriket?

Det förmodligen mest flagranta exemplet på det här ger Ingström i form av en granne vars lägenhets innehåll förs ut i svarta sopsäckar med lager av avfall som sprider en unken lukt av smuts i trappan … I samband med ett stambyte finns äntligen en orsak för husbolaget att säga upp grannens hyreskontrakt.

När Ingströms man några månader senare råkar stöta ihop med den tidigare grannen på stan uttrycker hon sin djupa harm över att hon har tvingats ut i slummen i förorten.

Spektret av mänskligt boende som Ingström tar upp är brett. Hon rör sig i allt från ensamhem, kvällshem, hemska hem, hem med skam och skräck till hem med kärlek och söndagshem. Direkt roligt blir det när hon till exempel raljerar över hur Bachelard verkar tro att städa betyder att stå i solstrimman i en salong och smeka fram glansen i vackra lackerade trämöbler, istället för att ligga i en konstig vinkel kring tvättmaskinen på badrumsgolvet beväpnad med virknål och dra upp hårproppar stora som marsvin ur golvbrunnen under duschskåpet, eller att plocka upp 265 legobitar från golvet medan skalen av påskens mignonägg mals ner i mattan där man kryper fram.

Allting är inte hejsanhoppsan i Svenskfinland

I bokens andra text, ”Avkopplande betungande” handlar det om fritidsboendet, stugan, villan, Landet, som besitter en minst lika tät aura av drömda värden som boendet i staden. Landet kan dessutom förutom en konkret plats, bli en iscensättning av den människa man önskar vara också under vintern, men där vardagen ofta hindrar en från det.

Ingström söker andra inspirationskällor än vår tids inredningshysteri och förändringsprogram. För många år sedan, när hon levde under småbarnsföräldrastress på landet, lekte hon med tanken att skriva en bok under titeln ”Hemska landen i Svenskfinland”… I den skulle hon samla allt som var löjligt, jobbigt och nedbrytande med livet ute på sommarstället, utgående från både egna och vänners anekdoter.

I dag lyckönskar Ingström sig till att det blev så att hon istället nu lutar sig på det material som har insamlats av Folkkultursarkivet vid Svenska litteratursällskapet om hemmets prydnader respektive fritidsboende. Människors beskrivningar av sina hem, både på landet och i staden, ger Ingström ypperliga möjligheter att spegla egna upplevelser.

Mest givande är Ingström när hon blir smått Knausgårdskt personlig och verkligen bjuder på sig själv. Som när hon intervjuar en socialarbetare och ser framför sig hur äldste sonen vid ett förmodat hembesök hos henne skulle ha ritat en bild på en eldsprutande drake och sagt att det är mamma. Och att grannarna väl visste att hon hade lätt för att skrika.

Socialarbetaren i sin tur konstaterar att inte heller Svenskfinland är någon trygg ankdamm där allt är kiva och hejsanhoppsan!”.

Från landeamazon till landeskeptiker

Ingström inför också nya uttryck som till exempel de utmärkta ”landeamazon” och ”landeskeptiker”. Hon önskar att hon själv hade förmått förvandla sig till en amazon och trivselkatalysator i familjens landesamvaro, istället för de tunga veckor det har inneburit för henne med fästingplockande i den mörka stugan. Ja, hon låter det verkligen blåsa friskt genom att ta upp tabun som att hon ser sig själv som ett trist exempel på svärdotter på landet. Det hela har gått så långt att Ingströms man i milda men orubbliga ordalag har utfärdat portförbud för henne under flera år på svärmors holme.

Liknande svårigheter kan man också möta i materialet på Svenska litteratursällskapets Folkkultursarkiv, svårigheter som när de så här kommer i dagen kanske avdramatiserar den inte alltid lätta landetillvaron. I bästa fall kan de förhoppningsvis ge ökad förståelse för att det finns verkligt många olika sätt att leva stugliv.

Från snörmakeri till kvinnosak

I text nummer tre, ”Jag har också bord och stol”, skriver Ingström sin version av Ida Sofia Salins (1865-1952) liv, en version som är en skapelse av Ingströms ”skenande inlevelse på tvivelaktiga grunder” som passar hennes "sena medelålders melankoliska grundton”. Allt skall tas ifrån oss, hur ska vi stå ut, undrar Ingström. Dessutom har hon börjat tycka att Ida tillhör henne, att folk kunde visa lite respekt i stället för att kasta omkring sig klichéer om Ida. Salin var nämligen en av det unga 1900-talets tidiga företagare i det nya Helsingfors som tog form. Som knapp- och snörfabrikörska åstadkom hon en bit kvinnohistoria av mycket konkret praktisk betydelse. Postumt blev Salin en av ”den finska kvinnorörelsens centrala krafter” i och med att hon, till omgivningens förtret, testamenterade sin huvudsakliga kvarlåtenskap till Kvinnosaksförbundet Unionen.

Ingström har kommit Ida nära i och med att hon under sin studietid fick bo på Idas Solvik torp, numera Villa Salin på Drumsö. Genom att pussla ihop delar ur gamla dokument, identifiera fotografier och göra intervjuer lyckas Ingström återskapa något av de rum och hem och människor som var viktiga för Ida. Samtidigt var Ida Salin en mångfasetterad person, inte alls lätt att beskriva.

Av samma skäl är hem och hus och allehanda inre boningar mångfasetterat spännande. För att återvända till Bachelard, som Ingström utgått ifrån. Han säger också att: Vår själ är en boning. Och när vi påminner oss om ´hus´, om ´rum´, lär vi oss att ´bo i oss själva´.

Pia Ingströms bok Känslor äger rum kan definitivt fungera som en hjälp i denna process som vi alla går genom – det vill säga att försöka lära oss att leva i en så bra samklang som möjligt med våra yttre och inre rum, med boningen i oss själva.

Kulturpersonligheter, politiker, affärsmän, världsmästare och akademiker – det är igen en salig blandning profiler från landets alla hörn som sommarpratar.

I årets berättelser åker vi från efterfester i Hollywood till sjuttiotalets militärkupp i Chile. Vi blickar ut över åkrar i Palvis och rymmer från barnhem i Sibbo.

Dome Karukoski sommarpratar den 14 augusti. Filmregissören Dome Karukoski, en av vegas sommarpratare 2014 har en vit papegoja på axeln. I solglasögonen speglas fotografen och en vän. Det är sommar Bild: Privat/Dome Karukoski

Mark Levengood som har sommarpratat för Sveriges Radio fem gånger, tar sig äntligen an hemmapubliken – fast vad är egentligen hemma för Mark?

Lyssnarnas sommarpratare Anne Bjaerre bjuder på en personlig upplevelse som ändå vem som helst kan identifiera sig med – om att förälska sig i en kriminell.

Ulrika Bengts bjuder in till sin tidsmaskin: ”Kromen och lacken, doften av bensin, den klibbiga känslan av baksätets gallonklädsel – att vara på väg: vem vet vart?” Och före detta chefredaktören Torbjörn Kevin skickar brev till sin morfar, som såldes på offentlig auktion som fattighjon i Pargas.

Lasse "Redrama" Mellberg sommarpratar den 11 augusti Redrama Bild: Sony Music

- I år har vi flera riktigt starka namn med på listan och den regionala spridningen är också större än tidigare. Vi fortsätter också att publicera musiklistor på webben, något vi fick god respons på i fjol, säger Heidi Grandell-Sonck, projektledare för sommarprat.

- Du som lyssnar bjuds på både gripande och mer lättsamma berättelser. Många av pratarna fångar just den där ärligt varma och nära känslan som ett bra sommarprat byggs upp av.

Mia Ehrnrooth sommarpratar den 9 juli. Mia Ehrnrooth ler mot kameran, en av vegas sommarpratare 2014 Bild: Privat/Tesian

Vegas sommarpratare sänds i Yle Radio Vega alla vardagar klockan 10:05 och klockan 18:03 med start måndag 23.6.
Du kan också lyssna via arenan till morgonkaffet redan klockan sju, eller ladda ner en musikfri podcast till kvällstéet.

Sändningsdatum:

23.6 Elisabeth Rehn, hedersdoktor och tidigare försvarsminister
24.6 Christoffer Strandberg, komiker och skådespelare
25.6 Fredrik Smulter, världsmästare i bänkpress
26.6 Jeanette Grönfors, projektkoordinator på Röda Korset
27.6 Niklas Rosström, nöjesproducent och musiker

Hjallis Harkimo sommarpratar den 6 augusti. hjallis harkimo Bild: Yle / Eva Pursiainen

30.6 Mirjam Kalland, generalsekreterare för Mannerheims barnskyddsförbund
1.7 Oscar Ohlis, politiker, ordförande för Regnbågsankan
2.7 Annica Cleo, musiker och producent, röstbrukare
3.7 Andreas Romar, utförsåkare
4.7 Herman Lindqvist, populärhistoriker, författare, journalist

Mathias Rosenlund sommarpratar den 22 juli. Mathias Rosenlund Bild: Mary Saaritsa

7.7 Amanda Sundell, företagare
8.7 Kjell Westö, prisbelönt författare (samproduktion med SR)
9.7 Mia Ehrnrooth, skådespelare, modell, bloggerska
10.7 Mark Levengood, programledare och journalist, jubilar
11.7 Marja Rak, designer

Heidi Hautala sommarpratar den 5 augusti. Heidi Hautala. Bild: Heikki Tuuli 2014

14.7 Jeanette Björkqvist, journalist på Hufvudstadsbladet, författare
15.7 Jan Sundberg, professor i allmän statslära
16.7 Mari Koli, förlagschef på Schildts och Söderströms
17.7 Wille Wilenius, företagare inom kommunikation
18.7 Ulrika Bengts, oscarsnominerad film- och teaterregissör

Sophia Jansson sommarpratar den 8 augusti. Sophia Jansson Bild: Erja Sandell

21.7 Anne Bjaerre, familjearbetare, lyssnarnas sommarpratare 2014
22.7 Mathias Rosenlund, författare
23.7 Mia Hafrén, sångartist, skådespelare
24.7 Mikael Backman, tidigare VD för Viking Line
25.7 Kerstin Kronvall, journalist, rysslandskorrespondent

28.7 Marcus Birro, författare, poet, skribent, bloggare, kolumnist
29.7 Katarina Rejman, Doktor i pedagogik vid Åbo Akademi
30.7 Torbjörn Kevin, tidigare chefredaktör på ÅU
31.7 Wivan Nygård-Fagerudd, operasångerska och journalist
1.8 Philip Teir, författare, tidigare kulturchef på Hbl

4.8 Axel Åhman, komiker
5.8 Heidi Hautala, politiker
6.8 Hjallis Harkimo, affärsman
7.8 Linda Lampenius, violinist
8.8 Sophia Jansson, affärskvinna

11.8 Lasse Redrama Mellberg, rapartist
12.8 Tove Appelgren, författare
13.8 Tapani Brotherus, f.d. ambassadör i Chile
14.8 Dome Karukoski, filmregissör
15.8 Tiina Rosenberg, genusvetare, rektor för konstuniversitetet i Helsingfors

Läs också:
Anne Bjaerre är lyssnarnas sommarpratare
Fem frågor om lyssnarnas sommarpratare
Nalle Wahlroos sommarpratar i Sveriges Radio

Benmärgen finns inuti vissa delar av skelettet, framför allt i höftbenet och bröstbenet. I benmärgen bildas det blodkroppar och genom att ta ett prov från benmärgen kan läkaren t.ex. diagnostisera blodsjukdomar som blodbrist eller leukemi.

Man kan också ta prov på benmärgen för att se hur en blodsjukdom utvecklas eller för att se hur en behandling fungerar.

I Radiodoktorn i kväll visar Robert Paul, specialist i blodsjukdomar hur en benmärgspunktion går till. Dessutom diskuterar vi olika typer av blodprov och vad de olika förkortningarna på laboratorieproven betyder.

Har du en fråga som rör blodet, inre organ eller mediciner. Skicka då in din fråga till radiodoktorn.vega@yle.fi.

Läs mer om laboratorieprov i Webbdoktorns artikel.

- Idag ska vi orka så mycket! Och det är inte bara jobbet som kräver sitt, utan du borde också hinna med familjen, egna hobbyn och andra aktiviteter, säger psykolog Sture Enberg i Vasa. Enligt honom är det summan av denhär ekvationen som gör att orken tryter för allt fler i dagens arbetsliv.

Enligt Enberg kräver dagens yrkesliv väldigt mycket. Man skall profilera sig, ha vassa armbågar och man skall ständigt ta sig framåt. Samtidigt som vi blir allt mer medvetna om att vi som individer inte har någon chans att påverka den allmänna trenden med globalisering och snabba förflyttningar av företag till länder där det finns billigare arbetskraft. Då spelar det ingen roll hur duktig du är, du får gå i alla fall.

Drabbar allt yngre

- Dehär människorna faller lätt undan och ser det som ett stort personligt misslyckande. Det speciellt tråkiga, som Sture Enberg märkt i sitt jobb, är att unga människor ibland rent ut sagt missbrukas när de kommer ut på arbetsmarknaden. De är givetvis ivriga att visa upp sig från sin bästa sida, och får ofta höra att bara du gör lite till så får du någonting bättre sen. Det finns en uppenbar fara i dethär. Att redan i unga år slås ut från arbetsmarknaden påverkar ju hela det fortsatta livet negativt.

Undersökningar visar att var tredje trettioåring någon gång tänkt på förtidspension, och vi vet att de mentala problemen och depressionerna är de centrala orsakerna till att folk tar ut invaliditetspension. Det är frågan om en folksjukdom som vi måste tackla på något sätt, menar Enberg.

Hör mera i Pia & Peter på söndag 8 juni kl 10 - 12

Varifrån får jag mat då kylskåpet är tomt? Hur ska jag trösta lillebror då han är hungrig och gråter och borde sova? Jag är rädd men mamma och pappa är inte hemma, vem kan jag ringa till? Det här är tusentals finländska barn tvungna att fundera över, då föräldrarna inte klarar av att ta hand om sina barn.

Att inte kunna dela badrum, kylskåp och det sköna soffhörnet med sina föräldrar då man är ett litet barn, känns overkligt för de flesta av oss. Ingen som hjälper till med att borsta tänderna eller läser godnatt-saga. Så har drygt 17000 barn i vårt land upplevt sin vardag. Orsakerna till att barnen har blivit omhändertagna kan var många men det handlar om att föräldrarna inte anses vara kapabla att bära föräldraansvaret. Barnets utveckling och trygghet är helt enkelt äventyrad.

Aino och Onni-kampanjen

SOS-Barnbyar i Finland har denna vår startat kampanjen Aino och Onni, och med den vill man väcka allmänhetens uppmärksamhet vid de barn, som hemma har det svårt. För treåriga Onni är storasyster Aino den viktigaste mänskan. Aino ser till att Onni får mat, tröstar honom då han gråter och för ut honom till gungorna på gården. På kvällen kryper Aino nära sin lillebror då det blir mörkt och hon är rädd.

När föräldrarnas omvårdnad saknas, måste en liten pojke och flicka reda sig på egen hand. Ofta tar de äldre syskonen hand om sina yngre syskon så gott det går, även om de själva är bara barn som skulle behöva en förälders trygghet. Barndomens bekymmerslösa lekar och en tro på att det finns en vuxen som bär ansvaret, saknas i många unga barns liv.

SOS-barnbyar

SOS-Barnbyar hjälper barn som Aino och Onni, och också deras familjer. Den här verksamheten startade för 50 år sedan och finns numera på sex orter: Vihanti (Brahestad), Punkaharju, St Karins, Hagalund (Esbo), Övertorneå och Tammerfors.

Ett femtiotal fosterfamiljer ingår i dessa barnbyar, och i samband med byarna verkar också ungdomshem. För att verksamheten skall kunna upprätthållas är donationer från allmänheten en viktig del av ekonomin.

Stöd verksamheten via Tongåvan

Tongåvan är under hela juni månad med i kampanjen och hoppas att många av Tongåvans lyssnare och de som skickar hälsningar skall stöda Aino och Onni-kampanjen.

Ring till donationstelefonen 0600 04235 (19,95€ + lna)
eller
gå in på SOS-lapsikyläs webbplats
eller
bli månadsdonator. Skicka då sms till 16499 och skriv soskk, så blir du kontaktad från SOS-Barnbyar.

Fredagen den 6.6 kl 19.30 startar insamlingen

För ett och ett halvt år sedan drabbades Thomas Hackman av ett sjukdomsanfall, och det visade sig att han hade en hjärntumör.

Den elakartade tumören opererades bort, men det är stor sannolikhet för att den kommer tillbaka, och Thomas räknar med att han kommer att dö inom några år.

Astronomi och fredsaktivism

Thomas Hackman jobbar som astronom vid Helsingfors universitet, och han berättar att han redan som barn var intresserad av rymden.

-Jag blev intervjuad när jag gick på andra klassen, och då sa jag att jag skulle bli astronom.

Till en början studerade Thomas flitigt, men efter det första studieåret gjorde han sin civiltjänst, och i samband med det började han engagera sig allt mer i fredsfrågor, vilket gjorde att studierna drog ut på tiden.

-Det tog mig fjorton att bli klar, men det kändes samtidigt meningsfullt att jobba inom fredsrörelsen, säger Thomas.

Han lämnade aldrig studierna helt, och när han sedan fick anställning på astronomiska institutionen förstod han att det var dags att bli klar med grundstudierna.

- Mina doktorsstudier gick sedan i mera normal takt.

Hjärntumör

I december 2012 vaknade Thomas Hackman upp i en sjukhussäng efter att ha fått ett epileptiskt anfall. Han opererades, och fick veta att det var en elakartad hjärntumör som hade förorsakat det epileptiska anfallet.

-En skicklig kirurg opererade bort det han kunde se, men det blir alltid enstaka celler kvar. Sedan fick jag strålbehandling, och så åt jag cytostatika i nästan ett år.

Idag mår Thomas Hackman bra, med tanke på omständigheterna. Han har hela tiden en konstig känsla i huvudet, blir lätt trött och kan inte dricka mer än ett par glas vin, men tumören har åtminstone ännu inte kommit tillbaka.

-När det gäller den här typen av hjärntumör så dör ungefär hälften inom ett och ett halvt år efter att de har fått sin diagnos.

Hypokondri och dödsångest

-Jag har alltid varit något av en hypokondriker som varje gång det kändes konstigt i kroppen så trodde jag att det var nånting med hjärtat - eller cancer, berättar Thomas.

-Och jag hade inte bara hypokondri, utan också en extrem dödsångest – men den försvann!

Thomas kan inte förklara hur det har gått till, och säger att kanske just den delen av hjärnan där dödsångesten fanns opererades bort med tumören…

Men det tror han egentligen inte själv, utan han ser det mera som att perspektivet har ändats, eftersom Thomas nu vet att han med stor sannolikhet kommer att dö inom några år.

-Jag är väl så pass rationell att jag inser att det skulle vara idiotiskt att i det här läget gå omkring och tänka på döden hela tiden.

I Samtal om livet berättar Thomas Hackman om hur livet har förändrats i och med hjärntumören.

Han berättar också om hur några nakna rumpor på Senatstorget år 1984 indirekt ledde till att han själv började bedriva forskning om stjärnors magnetiska aktivitet…

Samtal om livet med Thomas Hackman sänds torsdagen den 5.6 kl. 13.03, med en andra sändning lördagen den 7.6 kl. 20.03.

Redaktör: Ann-Sophie Sandström

Svenska dansbandet Callinaz är ett av många nya band på kommande i Sverige. Frontfiguren Carolina, som grundade bandet 2010, är solist, men spelar också akustisk gitarr, elgitarr, dragspel och saxofon. Callinaz utmanar på Danslistan med Dom vackra orden.

Låten som är skriven av Henrik Sethsson och Ulf Georgsson hör till de nyskrivna låtarna på bandets skiva Fest i folkets park.

Det nyskrivna materialet blandas med valda covers såsom Amanda Jenssens Amarula tree, Eva Eastwoods Himlen var här samt Ingenting går upp mot gamla Skåne, som Siw Malmqvist hade en hit med.

Det är ingen tvekan om att sångerskan Carolina Skaarup Olsson är bandets frontfigur. Hon har varit på framsidan av dansbandstidningen Får jag lov, vilket räknas som en stor merit i kretsarna. Hon har varit nominerad som årets sångerska vid Guldklaven i Malung och bandets turnéplan är fullbokad hela året och långt in på nästa år.

Vad gäller Guldklaven är tre band nominerade för Årets Dansband 2014. Arvingarna, Streaplers och Sannex. På Danslistan har endast Arvingarna lyckats ta en plats under denna vår. För tillfället ligger de fyra med Finns det någon annan nu.

Carisma fortsätter som etta på Danslistan, följda av Fernandoz som tagit sin bästa placering, andra plats.

Bland utmanarna klarade sig Kristian Meurman och Amanda Oscarsson bäst. De får utmana en vecka till.

Och den tredje utmanaren denna omgång är Fenders med sommardängan Sol sol sol.

Häng också du med i röstningen på Danslistan!
I Vega på söndag kl. 14.06 och tisdag kl. 13.03.

När Radio Vega debatteras i spalterna handlar det ofta om musiken. Då är det lätt att glömma bort att Radio Vega också bjuder på mängder av intressanta och mångsidiga talprogram. Visst är musiken mycket viktig och en självklar del av uppdraget, men det är det talade materialet också. Vegas sommar 2014 innehåller mycket prat.

En kär favorit som självklart är med i tablån också i år är Vegas Sommarpratare. Vi bjuder som vanligt på 40 tankeväckande, intressanta, underhållande, kända och mindre kända sommarpratare varje vardag. Likaså varje vardag får vi Tove Janssons 100-årsjubileum till ära i Sommarberättelsen höra Tove själv läsa sina Muminböcker och givetvis Sommarboken.

Under sommaren repriserar vi åtta stycken fina dokumentärer från det gågna året och onsdagar kan man också lyssna på vår satsning på kortdokumentärer under rubriken Lyssna! Berättelser. Kortdokumentärerna står för sig själva men ämnet i dem behandlas utförligare i onsdagens Radiohuset.

Trots att Radiodoktorn vilar under sommaren kan man givetvis ta del av Webbdoktorn och därtill lyssna på sommarens hälsomagasin Kraft. I åtta avsnitt bjuds lyssnarna på olika hälsorelaterade teman presenterade av programvärdarna Nanette-Marie Forsström och Kira Schroeder.

Hur ska man träna och särskilt springa så att det är så skonsamt som möjligt för fötterna, och vad kan man göra åt allehanda knotor som gör att skorna klämmer? På vilket sätt kan robotsälar främja välmåendet på äldreboenden? Kraft synar också andra sidan av myntet, och frågar sig vad som händer om man går för långt med hälsohetsen. På bekostnad av vad tränar och äter man sig till den perfekta kroppen?

I varje avsnitt testar redaktörerna olika hälsorelaterade applikationer för smarttelefoner - vilket program för intervallträning är bäst och gör appen mot jetlag verkligen dig piggare på resan?
Kraft blickar även bakåt - i serien “Var allt bättre förr?” får lyssnarna följa med på små resor bakåt i medicinens historia - vi får bland annat höra hur Opiumkriget påverkade inställningen till smärtlindring och vad Berlinmurens fall lärde oss om allergier.

Sommaren är ändå inte sommar utan musik. Ur vårt digra musikutbud kan vi plocka bl.a. serierna Apropå Hasse o Tage och Vi minns George de Godzinsky. George de Godzinsky skulle ha fyllt 100 år i år.

Vänner av dansbandsmusik får i sommar en dos Vega Dans. Vega Dans är en sommarserie i åtta delar som breddar och fördjupar innehållet i Danslistan. Nu finns det utrymme att spela mer än bara den där ena singeln från dansbandens album. Bland programmen kan nämnas ett specialprogram om Streaplers, Sveriges äldsta dansband, som fyller 55 år i år.

Sveriges egen "dansprofessor" Thomas Deutgen från P4 dans gästar Vega Dans i medlet av juli och bjuder på det bästa i Danssverige just nu. Två av Danslistans guldklassmedlemmar, Tommys och Högtryck, kommer också att få ett helt eget program. Och så kommer Danslistans hittills "anonyma" jurymedlemmar att presentera sig och spela sina egna dansfavoriter.

Som sig bör bjuder alltså Nordens mångsidigaste radiokanal något åt envar. Glad och god sommar med Radio Vega!

Ett liv utan musik är som strutglass utan glass. Så rubricerar veckans discjockey Gunvor Sarelin-Sjöblom sin musikpresentation. Hon har valt låtarna utgående från de sju dödssynderna, och plockar exempel ur sitt eget liv - hur hon blivit bemött och vad hon sett.

Gunvor Sarelin-Sjöblom, är född på självständighetsdagen i Mikael Agricolas hemkommun och bor i Runebergs födelsestad.

Hon säger att bildkonst, författarskap och välgörenhet är hennes tro, hopp och hennes kärlek. Tenor-maken står för den klassiska musiken i hennes eget vardagsrum.

Hon säger att musik förmedlar både budskap och stämning oc är en av våra största underhållningsformer och ett verktyg för kommunikation.

- Framför allt texterna i Min musik är valda utgående från det som jag behandlar i min nyutkomna, andra bok "Utan Cabriolet fladdrar inte håret, livet blir mer efter 20". Denna ungdomsbok är en 'flytväst', som kan hålla vem som helst flytande i livets alla stormar.

Gunvor menar att vi är moderna, high-tech och upplysta människor och skriver 2014, men att vi påverkas lätt i dragkampen mellan det goda och det mörka: hon avser de sju dygderna som kippar efter andan utmanade av de sju "antika", men idag mycket närvarande dödssynderna.

Hon frågar: var befinner Du Dig på de sju personlighetsaxlarna?
||| + Ödmjukhet --- Högmod ||| + Generositet --- Girighet ||| + Kyskhet --- Vällust
||| + Medmänsklighet --- Avund ||| + Avhållsamhet --- Frosseri ||| + Tålamod ---Vrede
||| + Flit --- Lättja |||

Hon uppmanar Dej som vandrar genom livet: låt oss vara medvetna om det vi kan göra för att vardagen skall kännas humanare.

Måndagen den 9.6.2014 kl 19.30 och söndagen den 15.6 kl 8.05

1. HELP - The Beatles. - Hjälp mig berätta! Lyssna!
2. DU SOM VANDRAR GENOM LIVET - Lasse Berghagen - Om att lära sig leva!
3. WHO DO YOU THINK YOU ARE - Spice girls - Ödmjukhet eller högmod!?
4. I CAN DO BETTER - Avril Lavigne - Ödmjukhet eller högmod!?
5. GIMME GIMME GIMME - ABBA - Generositet eller girighet!?
6. MAN IN THE MIRROR - Michael Jackson - Världsmedborgarskap eller egen lust!?
7. AVUNDSJUK - Nanne Grönvall - Medmänsklighet eller avund!?
8. SLIT OCH SLÄNG - Siw Malmqvist. - Enkelhet eller frosseri!?
9. BAD BOYS - Inner circle - Tålamod eller vrede!?
10.GIRLS JUST WANNA HAVE FUN - Cindy Lauper - Flit eller lättja!?
11.ONCE BURNED TWICE SHY - Agneta Fältskog. - Varje motgång är en gåva!
12. ALL MY EX'S LIVE IN TEXAS - George Strait - Det är svårt att se på riktigt!
13.DRICK UR DITT GLAS (Bellmans epistel 30) Cornelis Vreeswijk - Livet inte finns på Arenan, det är nu!
14. SUDDA SUDDA BORT DIN SURA MIN - Börja dagen med ett leende!

Att avgränsa, att skapa möten mellan olika element och att göra besökaren delaktig i verket är något som fascinerar konstnären Hans Rosenström som just nu ställer ut på konstgalleriet Helsinki Contemporary.

För utställningen har Hans Rosenström tagit hela galleriet i besittning och använt befintliga rum, ytor och möbler som utgångspunkt för sina installationer. Galleriets egen infrastruktur har varit utgångspunkten och ingenting utifrån har placerats i de olika rummen.

Hans Rosenström på Helsinki Contemporary Hans Rosenström Bild: YLE/Marit Lindqvist

På bottenvåningen har Rosenström plockat ner lysrören från taket och sammanställt dem till rektanglar och kvadrater som lyser upp de kala, vita rummen – effekten blir bländande och skoningslös: som att befinna sig på en fabrik eller på ett sjukhus.

För Rosenström var det en utmaning att jobba med rumsligheten och att skapa en spänning i rummet på rummets villkor.

- För mig handlar konstverken i hög grad om avgränsningar, rum och möten, säger Hans Rosenström.

Kontoret som konstupplevelse

En åt gången släpps besökarna in i galleriets kontorsutrymmen där utställningen fortsätter: både mötesrum och galleripersonal blir en del av konstupplevelsen som bl.a. består av ett videoverk där man kan se en 400 år gammal isbit smälta i en varm hand, ett fotografi som visar en igenmurad dörr i den tegelstensvägg (en vägg som besökarna kan se på nedre våningen i galleriet) – är den igenmurade väggen en återvändsgränd, eller symboliserar den en förlorad möjlighet?

I ett kontorsrum finns 3 fåtöljer, ett tomt bord och ett par hörlurar – när man slår sig ner fylls lurarna av en kvinnoröst som förefaller att vara alldeles bakom dig, hennes steg i rummet fyller ditt huvud och för en stund blir du väldigt medveten om din kropp och din plats i rummet.

Hans Rosenströms utställning “Division – and other possibilities” visas på Helsinki Contemporary t.o.m. den 6 juli 2014.

En ofullbordad opera, ett samlingspaket med en dirigentstorhet, lyriskt fagottspel och Beethoven som bäst. Ett knippe internationella skivnyheter som kan vara värda att ha med sig i sommarens hängmatta. Dessutom färska nyheter från Welsh National Opera samt några aktuella, skandinaviska Mozart-nyheter. Detta i veckans Amadeus.

ICON – Paavo Berglund

Det är skandinavisk musik på den här samlingen som gäller. Musik av Jean Sibelius är ju en självklarhet. Här är det total magi som gäller. Berglund spelade in bl a Lemminkäinen-sviten år 1982 med just BSO. Den här sviten kom ju till efter Sibelius operakris, om man nu kan kalla perioden efter hans försök med opera så.

En fenomenal sommarbox

Sibelius hade tänkt sig göra en opera men det projekt kom liksom av sig efter att hans skisser och idéer fått ett något kyligt mottagande. Han hade visst tänkt sig en opera med titeln Båtens skapelse och handlingen hade han föreställt sig ungefär så här: den unge Väinämöinen ser Mångudinnan på blodröd aftonhimmel och blir kär i henne. Mångudinnan lovar att hon skall bli Väinös hustru, om Väinö sjunger ihop en båt utav spindelns delar. I den andra scenen försöker Väinö förgäves sjunga ihop båten. Han saknar ursprungsorden för båten. I den tredje scenen går Väinö till Tuonela (Dödsriket) för att be om orden och i slutscenen färdas Väinö på sjön med sin nya båt och sjunger om sin kärlek. Himlen blir röd, Mångudinnan uppenbarar sig och de älskande får varandra.

Sibelius arbetade i flere repriser på det här projeket men det ville sig liksom inte. Materialet använde han sig dock av senare och det blev så småningom Lemminkäinen-sviten med fyra delar, Lemminkäinen och jungfruarna, Tuonelas svan, Lemminkäinen i Tuonela och Lemminkäinen drager hemåt. Hela Lemminkäinen-sviten finns förstås med i den här utmärkta samlingsboxen med Paavo Berglund och Bournemouth Symphony Orchestra. En fenomenal sommarbox.

Mer nordiskt

En annan nordisk kompositör som inte heller hade särdeles stor framgång med sitt operakomponerande var Edvard Grieg. Sommaren 1873 arbetade Grieg på något som han vill skulle bli en norsk nationalopera om kungen Olav Trygvason. Han hade dock rätt stora svårigheter att komma överens med texförfattaren och så småningom tappade Grieg intresset för hela operaprojektet. Synd. Kvar blev bara knappa 40 minuter musik uppdelad på tre scener. Nu finns denna musik, Olav Trygvason op. 50, dokumenterad av en väl tilltagen arsenal artister, eller vad säjs om namn som Yngve Söberg, Helhe Rönning, Magne Fremmerlid, Marianne E. Andersen, Nina Gavrok, Malmö symfoniorkester, Malmö operakör och operaorkester under ledning av Bjarte Engeset. Skivan finns utgiven på bolaget Naxos.

Den lyriska fagotten

Det här är rubriken på Per Hannisdals nya skiva. Han är en virtuos fagottist och på den här proffsigt och stiligt sammanställda skivan imponeras man av det oerhört fina samspelet med pianisten Vebjörn Anvik. Dom tar liksom ut svängarna så där lämpligt och presenterar ett välavvägt, fritt musicerande som för det mesta känns väldigt naturligt, om än ytterst välkontrollerat och avsiktligt. Skivan innehåller musik av bl a Paul Hindemith, Dutilleux, Edward Elgar, Alexandre Tansman och Johan Kvandal.

Mozart så in i Norden

En intressant nyhet för alla vänner av Mozarts operor. Den franska dirigenten Marc Minkowski har nämligen skrivit kontrakt med Drottningsholms Slottsteater för att iscensätta några Mozartoperor de kommande åren. Figaros bröllop får premiär i augusti 2015, Don Giovanni görs år 2016 och år 2017 sätter man upp Cosi fan tutte. Marc Minkowski är specialiserad på fransk barockmusik men har också gjort mycket Mozart och är sedan år 2013 konstnärlig ledare för Mozartwoche i Salzburg. Så nu har vi en hel del Mozartgodis att se fram emot på Drottningholm de kommande åren.

Sist men inte minst

Musik av Ludwig van Beethoven. San Fransisco Symphony Orchestra har på en ny skiva gjort Beethovens Sorgekantat till minnet av den bortgångne kejsaren Josef II och Beethovens andra symfoni. Kantaten är en fröjd för örat, trots de något nedstämda omständigheterna den komponerats för. Beethoven fick aldrig höra den under sin livstid. Han skrev den i början av sin karriär och det råder en viss oklarhet i hur starkt han egentligen engagerade sig i det här uppdraget. Kanske han egentligen bara ville visa vad han gick för och uppvisa sin kompositörstalang. Vem vet. Musiken är dock väldigt sund, har ett stort innehåll och är stundtals även rätt målande och beskrivande.

Inspelningen är gjord live och alla medverkanden gör en strålande insats. Artister på den här förtjänstfulla skivan är San Fransisco symfoniorkester och kör under ledning av Michael Tilson Thomas, solister är Sally Matthews, Tamara Mumford, Barry Banks och Andrew Foster-Williams.

Allt detta i Amadeus tisdag 10 juni 2014. Programvärd Håkan Wikman.

Musikväktarna hade i sin sista sändning från studion i Böle för denna termin förmånen att på lyssnarnas begäran spela bland annat en hel del orkestermusik, några förnäma solosånger, lite pianomusik och ett stort renässanskörverk. Dessutom platsar väl alltid någon sats ur Vivaldis Årstider in vilken tid på året som helst. Nu var det dags för Sommaren i en version som blåser liv i Vivaldis slitstarka väderprognoser och blir en påminnelse om naturens somriga närvaro och färgprakt.

Somrig balett

Cello!

Carl Stamitzs Cellokonsert nr. 2 i A-dur, andra satsen, en Romance – Andantino spelades för två trogna lyssnare i Illby. Carl Stamitz levde mellan åren 1745 och 1801. Han var en ledande företrädare i den andra generationen i den så kallade Mannheimskolan. Vid sjutton års ålder blev han anställd i hovkapellet, en position han behöll till 1770 då han påbörjade ett vagabondliknande liv som, med vissa avbrott, fortgick i tjugofem år och tog honom över hela Europa.

Kärlekens visa

Gottfrid Gräsbecks komposition Kärlekens visa intog en naturlig plats på skivtallriken denna kväll och ytterligare en fenomenal naturbeskrivning, om man kan kalla stycket så, blev det med Jean Sibelius’ pianokomposition Granen.

Vännen Fritz

Cavalleria Rusticana är utan tvekan Pietro Mascagnis största operahit. Han komponerade runt 15 operor sammanlagt och L’amico Fritz är uppföljaren till Cavalleria Rusticana. Ur denna undantagsvis komiska opera spelades Intermezzot för Nisse i Kotka.

Sommarpsalm

Definitivt somriga tongångar blev det i Jack Mattsons Sommarpsalm ur musikteatern Katrina med Gabriel Suovanen som solist.

Vivaldi!

Därefter var det dags för en ansenlig portion musik av Antonio Vivaldi. Först ut var blockflöjtisten Dan Laurin i en rasande fräsch version av Sommaren ur Vivaldis De fyra årstiderna. Därefter ville en lyssnare påpeka att Vivaldi också skrivit annat musik än De fyra årstiderna och väktarna hade förmånen att snabbt plocka fram Vivaldis Gitarrkonsert i D-dur, RV93. Ett alldeles förtjusande önskemål som tydligt profilerade Vivaldi som en mångsidig och produktiv tonsättare.
Ta en titt här.

Renässanskör

Gregorio Allegri levde åren1582-1652 och verkade som präst och kompositör i Rom. Han är mest känd för sitt 9-stämmiga dubbelköriga Miserere, som länge framfördes i påskveckan i Sixtinska kapellet. Ett imponerade verk som nu genom sin spelning i Musikväktarna nu förhoppningsvis kunde ersätta en trasig C-kassettspelare i Dragsfjärd.

Prego!

Som socker på kvällens sändningsbotten överraskade Jan Granberg väktarna med en mixning av Giuseppe di Stefano i sången Santa Lucia luntana. Första versen hördes i en version från år 1944, två år innan Stefano officiellt debuterade och andra versen i en inspelning från år 1964 då han definitivt etablerat sig som en av världens ledande tenorer.

I studion denna fina junikväll satt Marina Lindholm och Håkan Wikman. En fin avslutning på vårterminens musikväktarsändningar från studion i Böle. Terminens definitivt sista musikväktare kommer från studion i Vasa den 17 juni.

Häftiga fäktningsscener, akrobatik, spänning, humor och en liten dos romantik är huvudingredienserna i Korsholms Teaters uppsättning av De tre musketörerna som har premiär på natursköna Båskasvallen i Veikars den fjärde juli. När Radio Vega är med under en övningskväll är det mötet mellan Porthos och D'Artagnan som repeteras.

Drömroll

- D'Artagnan är en ung, lite vild man som har hjärtat på rätta stället. Han är ganska kaxig, tänker i stora banor, och slänger sig gärna in i både slagsmål och erövringsförsök av vackra kvinnor. Det är en både utmanande, spännande och rolig roll att spela, säger Sui.

Regisserar gör Carla Fri och hon baserar sig på ett gammalt manuskript från Uppsala stadsteater. Hon har ändrat lite i det för att få ett mera passande sommarteateraktigt lyckligare slut. Det bjuds på action, romantik och humor i en riktig gammal hederlig hjältesaga från förr. Hur långt på väg är ni nu med bara några veckor till premiären?

Kort repetitionstid

- Vi har dragit igenom helheten en gång mest för att jag skulle få bilden klar för mig, säger Carla Fri. Vi startade processen i början av april och har nog mycket kvar att slipa på. Repetitionstiden är ganska kort så det gäller för oss att vara effektiva. Men det kommer att bli färdigt och bra i tid. Vad har varit mest utmanande?

- Eftersom det finns många manliga roller i denhär pjäsen så var det kanske mest krävande att hitta tillräckligt många karlar. Men det gick till slut, kanske för att De tre musketörerna erbjuder en möjlighet att kunna uppfylla pojkdrömmen om att få fäktas och slåss, säger regissör Carla Fri.

Hör mera i Pia & Peter söndag 15 juni kl. 10 - 12

När Stevie Wonder i början av 1960-talet kom till Motown som ett 11-årigt underbarn anade nog inte ens skivbolagsbossen Berry Gordy vilket musikaliskt geni han skulle utvecklas till tio år senare. Men den kreativa snilleblixt på fem mästerverk i rad som startade med Music of My Mind (1972) för att kulminera i dubbelalbumet Songs in The Key of Life (1976) står sig nog ännu idag som oöverträffad i pophistorien.

Stevie Wonder föddes den 13 maj år 1950 i Saginaw, Michigan. Steveland Hardaway Judkins var hans riktiga namn från början, men Judkins blev senare till Morris då Stevies mor lämnade fadern och gifte om sig när pojken ännu var alldeles liten, och Steveland Morris är alltså fortfarande Stevies officiella namn. Hur Wonder kom till lite senare, ska jag återkomma till. Blind var pojken praktiskt taget från födseln som en följd av att han föddes som prematur, sex veckor för tidigt och det antas att han skulle ha fått en för stor dos av syre i sjukhusets kuvös, vilket skadade ögonen.

Redan tidigt visade lille Stevie prov på en osedvanlig musikalisk begåvning; vid 9 års ålder hade han lärt sig spela såväl, piano, trummor som munspel, och därtill också börjat sjunga i den lokala kyrkokören. Men det som också kom att ha en oerhörd betydelse för hans kommande karriär var att familjen redan i mitten av 1950-talet flyttade till Detroit och där kom den unge Steveland sedermera i kontakt med det lokala skivbolaget Motown records som under den dynamiske Berry Gordys ledning hade grundats år 1959 och i början av 60-talet så smått höll på att utvecklas till den succéhistoria som på allvar tog fart några år senare.

De tidiga åren på Motown

Den som brukar tilldelas äran för att ha upptäckt Stevie är sångaren Ronnie White från sånggruppen The Miracles, som hörde till Motowns inventarier sedan begynnelsen. Men egentligen var det Ronnies bror som övertalade denne att komma med och kolla in en otrolig liten kille som uppträdde på en hemmafest med att sjunga och spela munspel och bongotrummor, och när Ronnie sedan såg Stevie var det inget snack om saken. Snabbt satte Ronnie White igång med att ordna ett möte med Motown-bossen Berry Gordy och inte heller han kunde låta bli att ryckas med av den barnsliga entusiasmen. I själva verket förtäljer legenden att det var just Berry Gordy, som lär ha utropat ungefär att, ”Boy, that kid is a Wonder”, d.v.s. killen är ju ett under, och så fick Stevie det smeknamn som sedan kom att bli det allmänt vedertagna artistnamnet.

1961 erbjöds alltså Little Stevie Wonder ett skivkontrakt, men sedan gällde det att fundera ut vad man egentligen skulle ha honom till på Motown. Det visade sig nämligen bli lite knepigare än väntat att nå ut, kanske just för att man saknade en klar idé. Stevie Wonders två första fullängdsalbum som gavs ut 1962 gjorde i alla fall ingen som helst succé. Den första var en samling instrumentaljammare med Stevie på munspel i huvudroll, The Jazz Soul of Little Stevie och den andra var en hyllning till en av de stora förebilderna, Tribute to Uncle Ray – så kanske att koncepten inte heller var så särdeles egenartade om man nu var ute för att lansera ett nytt musikaliskt underbarn för en amerikansk storpublik. Ändå innehöll faktiskt instrumentalplattan en första version av den låt som kom att bli Little Stevies genombrottshit, nämligen Fingertips, men i sin ursprungliga form hade den ännu inte det där lilla extra som krävdes utöver det att den framfördes av en, låt vara, uppenbart begåvad och charmig 12-åring.

Stevie Wonder, skivkonvolut Bild: musikstack.com

Men så fick Berry Gordy en idé om hur det kunde fixas. Saken var den att han hade lagt märke till att varje gång Stevie fick tillfälle att uppträda live, så var publikreaktionerna överväldigande. Att ge ut en live-skiva visade sig vara precis vad som behövdes för att också sådana här mer eller mindre ordinära instrumentaljammare skulle få till det där lilla extra då publiken rycks med i svängen när Lille Stevie får feeling. Dessutom kan nämnas att Fingertips alltså är uppdelad på två sidor och det var pt.2 som kom att bli den stora hiten eftersom den kom till lite av misstag när Stevie plötsligt kommer överraskande in på nytt efter ett, som man trodde avslutat set, men han fortsätter spela på och de övriga musikerna står en stund konfunderade. Därför är den spontana live-känslan så påtaglig och det här tog radio-diskjockeyerna också fasta på när det valde att spela just b-sidan av singeln. Så på Motown svängde man sedan på följande upplagor ordningen så att pt.2 kommer först.

Men sedan gick det igen trögare i några år tills Stevie Wonder år 1966 gav ut albumet Uptight. Vid det här laget hade han genomgått puberteten och rösten hade fått en helt annan skärpa än den barnsliga lillpojksrösten från några år tillbaka. Också musiken hade ett lite tuffare, vuxnare sound jämfört med den gulliga småpojkspopen han dittills gjort. Titellåten steg upp i toppen av hitlistorna och den kom att inleda en lång svit med hitsinglar som varade hela resten av 1960-talet: I Was Made To Love Her, Shoo-Be-Doo-be-Doo-da-dei, For Once in My Life och Signed, Sealed, Delivered, I’m Yours för att nämna några av de mest kända och vad framgång beträffar hörde han till de största stjärnorna i hela USA, trots sin ringa ålder på knappa 20 år. Men Stevie Wonder var ändå inte riktigt nöjd.

Utvecklingen mot 1970-talets mästerverk

Visserligen är ju framgång och berömmelse givetvis vad varje artist strävar efter, men Stevie hade också högre konstnärliga ambitioner och han började få en känsla av att man i ledningen på Motown fortfarande betraktade honom som något av en barnstjärna. Som om han inte riktigt blivit av med den forna stämpeln som ”Little” Stevie, och som denne barnstjärna skulle han syssla främst med snäll och oskyldig pop.

Men Stevie hade nu mer och mer börjat få insikt i de kriser och svårigheter som ständigt var närvarande i samhället runt omkring och nu ville han att det här skulle reflekteras också i musiken han gjorde. Också på Motown hade man börjat inse vidden av de samhällsomvälvande förvandlingar och händelser som varit på gång under det turbulenta 60-talet och reagerat genom att i sin musik ta ställning och inte blunda för även mer krassa realiteter. Det var speciellt sånggruppen The Temptations under producenten Norman Whitfields ledning som styrde sin musik mot en mera psykedeliskt inriktad funk med matchande tuffa texter i tidens anda; Cloud Nine, Message from a Black Man, Runaway Child Running Wild, Balll of Confusion o.sv. År 1970 gav sedan Marvin Gaye, också han på Motown, ut sin banbrytande skiva What’s Going On, på vilken han tog till ställning mot Vietnamkriget och mot de orättvisa förhållandena i storstädernas svarta ghetton m.m.

Ett engagemang den här stilen var just vad också Stevie Wonder var ute efter. Men den friheten ville alltså Motown inte ge honom. Därför beslöt Stevie när det blev dags att förnya sitt skivkontrakt att inte skriva på, åtminstone inte utan att förhandla åt sig en position som gav honom själv en större, eller i själva verket en total rörelsefrihet och bestämmanderätt om den egna musiken. Han hade ändå aldrig någonsin egentligen som avsikt att lämna Motown, har han senare försäkrat, även om han fick erbjudanden från andra håll, han ville bara få åt sig ett bättre kontrakt. Och så mycket trodde också Berry Gordy på sin forne barnstjärna att han gick med på Stevies krav. Stevie hade inte heller under förhandlingarna legat på latsidan utan hela tiden jobbat hårt på den nya skiva som skulle bevisa att han var värd förtroendet och inte bara talade tomt om storstilade musikaliska visioner.

Stevie Wonder Bild: revive-music.com

1972 gav han ut Music of My Mind och med den inledde Stevie Wonder definitivt en ny era i karriären. Förutom att han skrivit musiken så gott som helt igenom, stod han också för produktion och spelade själv samtliga instrument, så när som på vissa solon. Texterna reflekterade dessutom hans egna erfarenheter på ett mycket mer intimt sätt än man dittills var van vid inom populärmusik.

Det här greppet kom han sedan ytterligare att fördjupa och förfina på de två följande albumen Talking Book och Innervisions. Men allt detta kan slutligen också ses som uppvärmning för Stevies kommande följande skiva, den som av mången räknas som hans definitiva mästerverk. Songs in The Key of Life är ett dubbelalbum som omfattar all den musik som har gett Stevie inspirationen, allt från jazz, soul, rhythm & blues och funk till pop, rock och evergreen-ballader, alltihop destillerat och bearbetat enligt kännspakt och beprövat mönster, som han under hela decenniet lärt sig behärska allt bättre och nu bemästrade till fullo.

Slutord

Frågan är om inte denna svit på 4-5 mer eller mindre oumbärliga mästerverk står sig som oöverträffad i pophistorien ännu idag. Och även om Stevie efter det på 1980-talet kom att nå ännu större framgångar rent kommersiellt – Hotter Than July-albumet 1980, Paul McCartney-duetten Ebony & Ivory, I Just Called to Say I Love You etc. - så har han nog inte artistiskt kunnat toppa Songs in The Key of Life.

Själv har han visserligen i intervjuer sagt, i likhet med många andra musiker att han ännu har sina bästa arbeten framför sig. Han är ju faktiskt inte ens 65 ännu, men ribban ligger onekligen högre för honom än för de flesta andra. Numera tar han i alla fall betydligt längre tid på sig med sina skivor än på 1970-talet. Nu har det i alla fall gått nästan tio år sedan senaste skivan A Time to Love (2005), så kanske det börjar vara dags för någonting nytt? Och kanske får man höra prov på det under det kommande Finlandsbesöket?

Fokus på Stevie Wonder onsdagen den 11 juni kl. 21.05. Redaktör: Ralf Sandell

När folk frågar hur många språk Camilla Fellman talar brukar hon svara att hon kan fyra språk bra och fyra andra lite sämre, för språk är nånting hon brinner för, och hon jobbar också som språklärare.

Camilla är gift och skild två gånger, och det har hon aldrig gjort någon hemlighet av. När hon undervisade invandrare i svenska och finska så berättade hon alltid det här genast när hon presenterade sig.

- Jag ville att de skulle få höra det av mig, så att de inte skulle behöva tissla och tassla, säger Camilla, som numera jobbar som lärare i finska i årskurs 7-9 i Nykarleby.

Kämpade med finskan

Camilla Fellman växte upp i Larsmo, och säger att hon under skoltiden kämpade med finskan, som så många andra ungdomar i trakten.

När det gällde yrkesvalet hade Camilla i ett tidigt skede bestämt sig för att hon skulle bli lärare, så hon sökte till klasslärarutbildningen i Vasa genast efter studentexamen - men till sin stora besvikelse blev hon inte antagen…

Camilla hade inga alternativa planer, men hennes pappa ordnade snabbt så att hon kunde gå ett år på en folkhögskola i Haapavesi där allting gick på finska.
- Mitt mål var att lära mig finska och få finska vänner, men nog var det jobbigt i början trots att jag hade mina gymnasiekunskaper, berättar Camilla.

Följande år valde Camilla att inte ens söka till klasslärarutbildningen, för hon hade tagit så illa vid sig när hon inte kom in på första försöket. I stället började hon studera ryska vid Åbo Akademi, eftersom hon alltid hade älskat det ryska språket. Hon studerade också finska som biämne.

Förälskad

I ryskastudierna ingick en obligatorisk vistelse i ett ryskspråkigt land - vilket i slutet av åttiotalet betydde Sovjetunionen - och Camilla kom att vistas ett år i Kiev, i det som numera är Ukraina.

Efter bara några veckor i Kiev blev Camilla hejdlöst förälskad.

- Men inte i någon sovjetmedborgare, utan i en man från Nicaragua som hade bott där i fem år, han var vacker och spelade gitarr…

Redan följande sommar gifte de sig i ett sovjetiskt äktenskapspalats, och sen flyttade de till Åbo där Camilla skulle slutföra sina studier.

- Vi fick en son år 1990 och vi var jättelyckliga! Det var en härlig tid, berättar Camilla.

Sen blev hon klar med studierna och fick jobb på Finlands Röda Kors, och paret fick ännu en son år 1992 - och ganska snart efter det blev det skilsmässa.

Vad hände?

- Det var en kort passion, och sen var det bara över, säger Camilla, och tillägger att hon och ex-maken fortfarande är goda vänner, och har varit det ända sedan skilsmässan. Barnen har alltid fått mycket kärlek av sin pappa, som fortfarande bor kvar i Finland.

- Om man kan tala om en "lycklig skilsmässa", så var det här nog en sådan, säger Camilla.

Tillbaka till Jakobstad via Seinäjoki

Camilla Fellman bodde kvar en tid i Åbo, sen fick hon jobb i Seinäjoki och flyttade dit med barnen. Trots att hon trivdes med jobbet, där hon fick användning för sin ryska, kände hon sig inte riktigt hemma på en helt finskspråkig ort, och efter några år flyttade hon till Jakobstad – fastän hon aldrig hade tänkt sig att hon skulle återvända till hemtrakterna.

- Men det var ok, säger hon. Jag har inte ångrat mig!

Så småningom träffade Camilla en Jakobstadsbo som hon gifte sig med, och år 2000 fick de en dotter.

Språklärare

I samband med mammaledigheten bestämde sig Camilla för att än en gång söka till lärarutbildningen i Vasa, den här gången för att bli språklärare - och nu blev hon antagen.

När Camilla hörde sig för om orsakerna till att hon inte hade blivit antagen sexton år tidigare så fick hon veta att det var för att hon hade ”fel kön” - man ville hellre ta in manliga studerande…

Camilla Fellman blev alltså lärare till slut, och sen år 2002 har hon jobbat som språklärare på flera olika ställen i Nykarleby. I flera års tid var hon lärare i svenska och finska för invandrare vid Kristliga folkhögskolan i Nykarleby.

-Det var väldigt givande, och man fick träffa intressanta mänskor från många olika länder. I undervisningen fick jag användning för alla de språk jag kan - och när det inte räckte fick jag använda kroppen eller rita och visa för att försöka göra mig förstådd.

När man hör Camilla Fellman berätta om språkundervisning, så är det uppenbart att hon brinner för sitt yrke.

"Särbo"

Camilla Fellmans andra äktenskap slutade i skilsmässa, så hur lever hon nu?

- Jag är förlovad med en härlig man, som jag faktiskt träffade via internet. Han var nyskild, och råkade bo bara några hundra meter från där var jag bor i Jakobstad, berättar Camilla.

- Men vi bor inte tillsammans, utan vi ska vara ”särbo” tills de yngsta barnen har flyttat hemifrån - för det är inte alltid helt okomplicerat med nyfamiljer.

Det vet Camilla av egen erfarenhet.

- Dessutom trivs jag riktigt bra i mitt eget sällskap, tillägger Camilla Fellman.

I Samtal om livet berättar Camilla Fellman om sig själv och sina livsval, och vi får också veta vilka språk hon talar...

Programmet sänds den 12.6 kl 13.03, med en andra sändning lördagen den 14.6 kl. 20.03

(programmet sändes första gången i början av januari 2013)

Redaktör: Ann-Sophie Sandström

TILLÄGGSMATERIAL:
I programmet (som alltså spelades in i december 2012) berättar Camilla Fellman om ett projekt som hon hade varit med och planerat på Kristliga folkhögskolan i Nykarleby, innan hon fick tjänsten som finsklärare i årskurs 7-9.
Det gällde en ny utbildningslinje som skulle ordnas, en volontärlinje med intensivstudier i spanska samt en längre vistelse som frivilligarbetare i Nicaragua.

Den som är intresserad av vad två av de personer som gick på den linjen hade att berätta i ett "Samtal om livet" hösten 2013 ska klicka här!

Några veckors betald semester känns som en självklarhet för de flesta finländare. Men faktum är att semestern är en lyx som inte alls är alla förunnad. Går det att ha en bra sommar i alla fall?

Nina Robinsson har alltid vetat att hon ville bli lärare. År 2002 tog hon sin examen som grundskollärare i samhällsorienterade ämnen, men de senaste åren har hon fått nöja sig med vikariat. Den här sommaren är Nina arbetslös eftersom hennes sista anställning tog slut den 31 maj då skolorna slutade.

Nina har ändå valt att inte söka ett annat jobb till sommaren utan att vila sig efter det hektiska skolåret. Ett förfarande som hennes fastanställda kolleger kan ta för givet.

- Det känns orättvist, men jag vet ju också att många av de kolleger som nu har en fastanställning fick kämpa länge för att nå dit. Så jag unnar dem förstås den betalda semestern, men lite bittert känns det ju.

Som ensamförsörjande tvåbarnsmamma blir det dock inga storslagna planer för sommarledigheten. Pengarna räcker helt enkelt inte till.

- Klart att jag kunde ha varit förståndig och sparat under året, men nu blev det inte så och då kan jag inte riktigt unna mig en resa, säger Nina Robinsson. Min flicka som är tio år gammal har länge frågat om vi inte skulle kunna resa någonstans, och då är jag ju tvungen att förklara att det inte går i det här skedet. Det känns tråkigt.

Avsaknaden av semester en livsstil

För Sara Bondegård, som är fotograf och egenföretagare, är sommaren högsäsong. Någon egentlig semester blir det inte.

Sara Bondegård i sitt arbetsrum på Christina Office Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik

- Den här sommaren ska jag försöka ta en ledig vecka i alla fall så vi kan göra någonting tillsammans. Då gäller det nästan att åka bort så att det inte går att haka på ett jobb. Om jag är hemma finns alltid risken att jag rycker in fast jag tänkt vara ledig.

Sara tycker inte att sommaren blir sämre av att man arbetar. Men det gäller att sätta gränser för sig själv, inte arbeta dygnet runt utan ta vara på fritiden.

- För mig räcker det att få pyssla i trädgården, fara ut med båten och umgås med familjen. Men man kommer ju inte ifrån att barnen tycker att jag kunde vara hemma lite mera, konstaterar Sara Bondegård.

Så får du en lyckas sommar utan semester

Katarina Hellén jobbar som forskardoktor vid Vasa universitet och har forskat i fenomenet lycka.

- Lycka är till stora delar genetiskt. En del människor är lyckliga av naturen och klarar därför av att hantera mycket stress. Andra är känsligare och tål inte den osäkerhet som till exempel arbetslöshet innebär.

Katarina Hellén, föreläsare i marknadsföring på Vasa universitet. Bild: YLE/Mira Myllyniemi

Här är Katarina Helléns bästa tips för den som inte har semster men vill njuta av sommaren i alla fall.

Variation. Hjärnan tycker om arbete, vi är faktiskt gjorda för att arbeta men inte för att göra precis samma sak hela tiden. Så variera dina arbetsuppgifter så mycket du kan och ta små avbrott i vardagen.

Socialt umgänge. Fast man själv arbetar hela sommaren kanske vännerna är lediga och mera flexibla än vanligt. Så boka in träffar!

Aktiviteter. Det behöver inte vara fråga om dyra resor till andra länder. Att till exempel besöka en naturstig eller gå till standen räcker långt.

Projekt. Testa att odla nånting, pröva en ny motionsform, utmana dig själv. Hjärnan mår bra av att planera sådant du tycker är roligt.

Cecilia Kyllinges tolkning av Afzelius Till min kära har igen en gång stigit till första plats på Danslistan. Hon kom in i januari och har sedan dess legat etta i 8 veckor. Vid sidan av nya projekt fortsätter hennes konserter kring Björn Afzelius musik och liv att rulla på i Sverige. Fansen vägrar lämna hennes afzeliussånger.

- Folk har behov av att stanna upp och reflektera. Allt går så snabbt idag och mycket sker bara på ytan. Därför gillar vi Björn Afzelius låtar än idag, säger Cecilia Kyllinge.

Hon är skådespelerskan som alltid sjungit. Cecilia är hemma från svenska Dalarna och jobbar idag ihop med både sin skrivande mamma och sin musikerman Bengt.

För tillfället står de i startgroparna med en ny föreställning kring 50-60-talet, Tag det rätta Tag cloetta. En show skapad av Cecilia och mamma Solveig Bergqvist Larsson.

Men afzeliuskvällarna rullar också runt i Sverige.

I vintras gjorde gänget en miniturné i svenskfinland och nu får vi hoppas på ett besök också med 50-60-tals nostalgin.

Casanovas rockar loss

Rockiga dansbandet Casanovas är ute med en ny skiva, Hon ska bli min, och titelspåret utmanar på veckans Danslista.

Casanovas hör till de moderna dansbanden i Sverige och det rockiga soundet finns kvar. Bandet startade 1989 mest med 50-tals rock, men övergick så småningom till att kalla sig dansband.

Nya skivan är nominerad för en Guldklave som Årets Album i Malung i sommar. Bandets sångare Henrik Sethsson är nominerad i kategorin Årets sångare.

Spelkalendern är fullbokad för i sommar och nya skivan har också legat i topp-10 på Sverigetopplistan i flera veckor i juni.

De övriga utmanarna är musikprofilen Roger Holmlund från Vasa, en av medlemmarna i Charlies och nu ute med ett soloalbum med instrumentala låtar.

Vi testar When I fall in love, arrad för Rogers saxofon.

Norsk-svenska Express utmanar på den nordiska kvoten med en låt på svenska, När alla sinnen väcks till liv.

Vi väljer nu årets sommarlista. Danslistan tar härefter sommarpaus och återkommer i mitten av augusti.

Häng också du med i röstningen på Danslistan!
I Vega söndag kl. 14.06 och tisdag kl. 13.03.

Abborfångstena har rasat efter det att skarven flyttade in. Det säger Bo-Erik Rosin, fiskare i Nagu. Beror det på att skarven går åt abborstammen eller på att abborren flyr för skarven?

Tidigare fanns det gott om abborre i de fiskevatten i Nagu där Bo-Erik Rosin lägger sina nät. Det kom abborre på våren och sedan på nytt på sensommaren och hösten.

Numera har fångsterna blivit allt mindre. På Nagu fiskeområde är det visserligen färre som fiskar än förr, men de som gör det lägger dubbelt mera nät än tidigare, och får en tredjedel av den fångst de fick för tio år sedan.

– Skarven flyttade in 1998. Ännu 2002 fick vi goda fångster, men 2007 hade abborren försvunnit, och året efter hade skarvkolonin flyttat vidare. Abborren är fortfarande borta, säger Rosin.

Nagu fiskeområde fick tillstånd att jaga skarv vid fiskebragder 2011, men 2012 fick fiskarna back på sin ansökan om undantagslov. Skarven är fridlyst enligt EU:s fågeldirektiv.

Fiskeområdet besvärade sig över beslutet, men fick back också i förvaltningsdomstolen.

Skarvkoloni i Virmoviken i Åboland I skarvkolonin i Velkua bor över 2000 skarvar på tre små öar. Bild: radar

– Om man hävdar att fångsterna minskar, måste man kunna hänvisa till forskningsresultat som bevisar att det är skarven som vållar allvarliga skador, säger inspektör Tapio Aalto som bereder undantagsloven vid NTM-centralen i Egentliga Finland.

Forskarna är oense

Kari Ranta-aho är fiskerichef vid NTM-centralen i Egentliga Finland. Han är ordförande för den skarvdelegation som verkar i området.

– Vi har det intrycket att abborstammen inte har minskat, men att abborren flyr för skarven. Eftersom vi har privata fiskevatten kan inte yrkesfiskarna fiska var som helst, de är fångna i de egna fiskevattnen, säger Ranta-aho.

Problemet är bara att forskarna kommer till olika slutsatser på den här punkten. På Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet i Helsingfors tror forskare Outi Heikinheimo inte på att skarven kan decimera abborstammarna annat än i mindre skala.

Outi Heikinheimo forskar i hur skarven påverkar fisket Outi Heikinhemo forskar i skarvens påverkan på fisket. Bild: YLE/ privat

– Abborstammens storlek växlar helt naturligt, varma somrar föds många abborrar, kalla somrar färre. Först måste man se på de naturliga orsakerna och i andra hand fundera om det finns andra orsaker, som skarv.

Outi Heikinheimo tror inte heller på att abborrarna skulle flytta på sig eller byta område för att det finns ett rovdjur i närheten. Den kan i så fall fly tillfälligt men knappast flytta bort permanent.

Heikinheimo har själv studerat gös i Skärgårdshavet. Hon säger att gösstammen blir 10-20% mindre på grund av skarven. Men skarven äter främst mindre fisk, och frågan är om inte skarvens inverkan kan kompenseras. När ett rovdjur äter småfisk så sjunker dödligheten för de fiskar som klarar sig undan skarven. De har lättare att hitta föda när de är färre.

Sämre fångster på grund av skarv

Heikki Auvinen, likaså forskare vid Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och verksam i Åbo, drar motsatta slutsatser. Han säger att skarven äter väldigt mycket fisk och att det här leder till sämre fångster för fiskarna. Han har räknat ut att yrkesfiskarna under ett år, 2010, fick 300 ton mindre abborre och 100-150 ton mindre gös på grund av skarven i Skärgårdshavet.

Juhani Salmi och Heikki Auvinen säger att skarven påverkar fisket. Juhani Salmi och Heikki Auvinen säger att skarven äter mest abborre på hösten. Bild: YLE/Annvi Gardberg

Juhani Salmi, forskningsassistent och kollega till Auvinen i Åbo, har studerat skarvens val av föda i Skärgårdshavet. Han har funnit att skarven under vår och höst äter mera abborre, upp till 90 % under en höstmånad. När skarven har ungar på sommaren äter den mest mört.

Auvinen hänvisar till forskningsresultat bland annat från Estland som visar att abborren försvinner från de vatten där skarven häckar.

Vid Åbo universitet har professor Veijo Jormalainen sett att abborren försvinner i närheten av skarvkolonier, det här gäller både i Skärgårdshavet och i Bottenhavet. Hans forskningsresultat är tills vidare opublicerade, liksom Auvinens och Salmis.

Juhani Salmi säger att det är problematiskt att NTM-centralen kräver mycket lokala forskningsresultat för att bevilja undantagslov för skyddsjakt eller att skrämma bort skarv. Forskarna kan inte studera så många begränsade områden, de kan uttala sig bättre om större helheter, som t.ex. hela Skärgårdshavet eller dess innerskärgård eller ytterskärgård.

Salmi och Auvinen har studerat skarv i fem års tid, men nu är pengarna som härstammar från Jord- och skogsbruksministeriet slut.

Båda ytterligheterna är trams

Sture Hansson, professor i systemekologi vid Stockholms universitet, räknar med att abborbeståndet och abborfångsterna minskar på grund av storskarven, och han anser också på att fisken kan fly till andra vatten på grund av skarvkolonier.
– Det finns två läger i skarvfrågan som är extrema. Det ena lägret skyller allting på skarven, det andra säger att skarven inte har någon påverkan på fiskbestånden. Båda tycker jag är tramsiga, säger Hansson.
Han säger att stora skarvkolonier säkert påverkar fisket lokalt, men finns det mindre skarv har den knappast någon inverkan.
– Det är helt säkert att skarven äter mera abborre än vad yrkesfiskarna och fritidsfiskarna fångar tillsammans.

Henri Engström, skarvforskare i Uppsala som har har skrivit sin doktorsavhandling om storskarven, är av motsatt åsikt. Han säger att skarven inte nämnvärt inverkar på fångsterna vid kusten, inverkan kan i så fall vara större i insjöar. Han tror inte heller på att abborren kan fly sin väg för skarven.

Engström är kritiskt inställd till skyddsjakt mot skarv eller till att pricka och oljera ägg. Han säger att dessa åtgärder inte har visat sig ha någon inverkan på fiskefångsterna. Skarvstammen har krympt mera i Nederländerna än i Danmark, fastän Danmark har försökt begränsa stammen - och i Nederländerna har man låtit skarven vara i fred.

Radar sänds andra gången på söndag 15.6. klockan 12.05.