Förebyggande åtgärder och möjligheten att själv påverka sina arbetstider kan få folk att stanna kvar i arbetslivet längre, säger forskare. Trams, säger Lenita Airisto.
Möjligheten att själv påverka sina arbetstider kan få folk att stanna kvar i arbetslivet längre, det säger professor Mika Kivimäki från Arbetshälsoinstitutet.
Sjukpensioneringarna skulle minska betydligt om man satte in förebyggande åtgärder som minskar den psykosociala belastningen i arbetslivet, visar en finsk studie som diskuteras som bäst på en konferens i arbetshälsa som pågår i Helsingfors.
- Möjligheten att själv påverka sina arbetstider kunde få åldrande arbetstagare att stanna kvar längre i arbetslivet, säger Kivimäki.
Lenita Airisto: Problemen är supande, rökande och övervikt
Diplomekominen, föreläsaren, författaren och företagaren Lenita Airisto är kritisk till den här typen av undersökningar. Airisto, 76, som hela livet haft många järn i elden har ännu inga planer på att sluta jobba.
- Sociologernas synpunkt är att alla andra ska ta hand om en. Det finländarna behöver är mera självdisciplin. Det bör ordnas intensivkurser för föräldrar att uppfostra sina barn till självdisciplin, anser Airisto.
Airisto menar att finländarnas största problem är att de super, röker och lider av övervikt.
Poliser känner sig underbemannade och underbetalda
Pensionsåldern för en polis är idag mellan 58 och 63.
- Att jobba ute på fältet vid så hög ålder är inte vettigt, varken fysiskt eller psykiskt, säger överkonstapel Micke Källman vid polisinrättningen i Västra Nyland. Det är få som orkar med ett tolv timmar långt dagsskifte för att sedan följande dag jobba lika många timmar i nattskifte.
- För att få en hygglig lön borde man jobba i skift, grundlönen är nämligen usel. Men de som jobbar i skift går sedan runt som zombier.
Överkonstapel Thomas Ljunggren jobbar också vid polisinrättningen i Västra Nyland. För att hålla sig i gång sysslar han med motionsidrott under sin fritid.
- Dessutom försöker jag koppla bort alla jobbtankar, jag är inte polis på min lediga tid, säger Ljunggren.
Båda berättar att det finns för få poliser på jobb, speciellt ute på fältet.
- Långa sjukledigheter i samband med större operationer, burn out, pensioneringar, folk byter jobb... räknar Källman upp och tillägger att staten har dragit åt svångremmen.
- Antalet poliser minskar hela tiden trots att arbetsmängden ökar. Folk mår nog inte riktigt bra, säger Källman.
Trots allt säger både Källman och Ljunggren att polisjobbet är intressant. Det som får dem båda att orka är bra arbetskamrater och god anda på jobbet.
- Men jag kommer nog avråda min son från att bli polis, säger Källman.
- Jag skulle gott nog kunna bli polis igen om jag skulle stå inför ett yrkesval. Jag trivs som polis, avslutar Ljunggren med ett leende på läpparna.