Jag börjar läsa Ramita Navais bok City of Lies med en viss misstänksamhet. Bokens titel låter så sensationell, som namnet på en billig deckare.
Men boken fångar mitt intresse. Den berättar om något jag inte kände så bra till: vardagslivet i den islamiska statens huvudstad, berättat av dem som bor där. Vanliga människors ovanliga berättelser.
Ramita återvänder
Journalisten och författaren Ramita Navai i London har delvis vuxit upp i Teheran. För några år sedan ville hon återupptäcka sina rötter och samtidigt jobba som korrespondent. Hon reste till Iran, skrev för The Times och gjorde reportage för Channel Four. Hon har också rapporterat från en rad andra länder i Afrika och Asien och bland annat fått en Emmy-statyett för sitt dokumentära arbete.
City of lies är hennes första bok, där det dokumentära har fått fiktiv gestalt, för säkerhets skull. Ramita stannade inte kvar i Iran.
− Jag är för mycket londonbo för det, säger hon.
Lögner och halvsanningar
Den islamiska staten kontrollerar sina medborgares liv in i det mest intima, och i synnerhet just i det. Sex utanför äktenskapet är förbjudet, men förbudet kan kringgås både av enskilda och av myndigheterna. Mot en avgift kan man ingå tillfälliga äktenskap för fem minuter eller nittio år. Män får ha en handfull temporära äktenskap samtidigt, kvinnor ett. Ett besök på en av stadens otaliga bordeller är okej, om du skaffar ett ”äktenskapsintyg”. Men allt som har med sex att göra är problematiskt. Dödsstraff gäller för homosexualitet. Piskrapp som straff är vanliga om sedlighetspolisen griper dig.
Piercingar under shadoren
I Teheran är problemen med prostitution enorma. Minst trehundratusen prostituerade i en befolkning på tolv miljoner. Siffrorna för drogmissbruk hör till de högsta i världen.
Ramita Navai skriver om verkligheten bakom fasaden, om dubbelheter som kan kännas främmande för en ovetande västerlänning. Också relativt ofarliga paradoxer: unga kvinnor, som Somaye i boken, bär märkeskläder och piercingar under sin shador, hpn älskar västerländsk kultur lika mycket som hon älskar den högste religiöse ledarens fatwor. Ikea är favoritbutiken.
Civil olydnad
I Teheran finns de rika områdena i norra delarna av stan, i söder lever de fattiga. Många har två eller tre jobb för att kunna försörja sig. Teheranbornas integritet är stor, vill de dricka sprit gör de det och ljuger om det. Vill de leva sekulärt, gör de det och säger att de ber …
− Dubbelmoralen egentligen en uppfriskande protest, hävdar Ramita Navai. Människor försöker leva som de vill så långt det bara är möjligt. Ett slags civil olydnad.
Att älska och hata
Ja, så dubbelt är det mesta , att man kan känna sig förvirrad. Som till exempel att vanliga teheranbor älskar allt amerikanskt även om ärkefienden politiskt är USA. Men så slår en tanken: historien är lång. Först i slutet av 1970-talet gick shahen i landsflykt och den islamiska staten grundades.
Och vad döljer inte varje samhälle under ytan?
Dokumenterat: I Teheran måste man ljuga för att överleva. Yle Radio Vega söndag 5.10 kl. 9.03 och onsdag 8.10 kl. 11.03. Projektledare Charlotte Sundström.
Läs mera:
Azar Mahloujian, till exempel Tillbaka till Iran
Hooman Majd: Irans dubbla ansikte
Kent Eklind: Iran, från dåtid till nutid