För ett och ett halvt år sedan drabbades Thomas Hackman av ett sjukdomsanfall, och det visade sig att han hade en hjärntumör.
Den elakartade tumören opererades bort, men det är stor sannolikhet för att den kommer tillbaka, och Thomas räknar med att han kommer att dö inom några år.
Astronomi och fredsaktivism
Thomas Hackman jobbar som astronom vid Helsingfors universitet, och han berättar att han redan som barn var intresserad av rymden.
-Jag blev intervjuad när jag gick på andra klassen, och då sa jag att jag skulle bli astronom.
Till en början studerade Thomas flitigt, men efter det första studieåret gjorde han sin civiltjänst, och i samband med det började han engagera sig allt mer i fredsfrågor, vilket gjorde att studierna drog ut på tiden.
-Det tog mig fjorton att bli klar, men det kändes samtidigt meningsfullt att jobba inom fredsrörelsen, säger Thomas.
Han lämnade aldrig studierna helt, och när han sedan fick anställning på astronomiska institutionen förstod han att det var dags att bli klar med grundstudierna.
- Mina doktorsstudier gick sedan i mera normal takt.
Hjärntumör
I december 2012 vaknade Thomas Hackman upp i en sjukhussäng efter att ha fått ett epileptiskt anfall. Han opererades, och fick veta att det var en elakartad hjärntumör som hade förorsakat det epileptiska anfallet.
-En skicklig kirurg opererade bort det han kunde se, men det blir alltid enstaka celler kvar. Sedan fick jag strålbehandling, och så åt jag cytostatika i nästan ett år.
Idag mår Thomas Hackman bra, med tanke på omständigheterna. Han har hela tiden en konstig känsla i huvudet, blir lätt trött och kan inte dricka mer än ett par glas vin, men tumören har åtminstone ännu inte kommit tillbaka.
-När det gäller den här typen av hjärntumör så dör ungefär hälften inom ett och ett halvt år efter att de har fått sin diagnos.
Hypokondri och dödsångest
-Jag har alltid varit något av en hypokondriker som varje gång det kändes konstigt i kroppen så trodde jag att det var nånting med hjärtat - eller cancer, berättar Thomas.
-Och jag hade inte bara hypokondri, utan också en extrem dödsångest – men den försvann!
Thomas kan inte förklara hur det har gått till, och säger att kanske just den delen av hjärnan där dödsångesten fanns opererades bort med tumören…
Men det tror han egentligen inte själv, utan han ser det mera som att perspektivet har ändats, eftersom Thomas nu vet att han med stor sannolikhet kommer att dö inom några år.
-Jag är väl så pass rationell att jag inser att det skulle vara idiotiskt att i det här läget gå omkring och tänka på döden hela tiden.
I Samtal om livet berättar Thomas Hackman om hur livet har förändrats i och med hjärntumören.
Han berättar också om hur några nakna rumpor på Senatstorget år 1984 indirekt ledde till att han själv började bedriva forskning om stjärnors magnetiska aktivitet…
Samtal om livet med Thomas Hackman sänds torsdagen den 5.6 kl. 13.03, med en andra sändning lördagen den 7.6 kl. 20.03.
Redaktör: Ann-Sophie Sandström
