Utställningen börjar med det mest privata. Christine är en av dem som har valt att berätta sin personliga historia. Eller närmare bestämt hur hon som förälder gång på gång tvingas komma ut ur skåpet. Vid dagis, i skolan, för lärare, för andra föräldrar.
För utställningen har vanliga mänskor fått bidra med föremål som får stå som symboler för deras beslut att gå ut med sin homosexualitet. I Christines fall är det babyskallran, men man hittar också telefonkort, tågbiljetter och så saltkaret.
Saltkar i rumpan
Axel berättar om saltkaret som hans kompisar hade stuckit in mellan skinkorna i en bakelse formad som en rumpa. Kakan och saltkaret fick han som inflyttningsgåva av kompisar som redan en längre tid hade utgått från att han är homosexuell. Saltkaret står för övrigt i Axels kök ännu idag.
– Vi ville framför allt göra det lätt för folk att komma in på temat homosexualitet. Att det inte handlar om något abstrakt, utan om verkliga mänskor och deras verkliga historier, säger Birgit Bosold som har varit med om att sammanställa utställningen.
– Att samla in de här föremålen hänger samtidigt ihop med frågan om vad ett gaymuseum egentligen kan och ska ställa ut. Vi hoppas förstås att en del av föremålen kan komma att bli en del av vår samling på gaymuseet.
Om en paragraf
Den pågående specialutställningen är uppdelad i två skilda delar. Det historiska museet sköter största delen av det som handlar om fakta, debatt och historia, medan gaymuseet tar hand om konst, känsla och framtidsvisioner. Redan namnet på utställningen, Homosexualität_en (homosexualiteter), syftar på att man är ute efter att ställa ut den mångfald som finns inom ramarna för begreppet homosexualitet.
I det historiska museet kretsar mycket av utställningen kring paragraf 175 i den tyska strafflagen och hur den här 150 år gamla paragrafen kriminaliserade homosexualitet och följaktligen bestämde samhällets syn på homosexuella.Paragrafen ligger också som grund för de förföljelser de homosexuella fick utstå under det nazistiska styret och en del av utställningen handlar därför om det brutala förtycket som pågick i det Tredje Riket.
Å andra sidan handlar utställningen också om kampen mot paragrafen och hur gayrörelsen från och med 1960-talet framgångsrikt lyckades arbeta för förändringar i lagstiftning och attityder.
– Utvecklingen i Tyskland är tudelad. Å ena sidan har paragraf 175 avskaffats och idag är vi väl på god väg att införa ett könsneutralt äktenskap. Juridiskt har det hänt en hel del, men samtidigt finns det samhälleliga områden där utvecklingen inte har varit lika snabb, säger Bosold.
– Till exempel har ett tyskt historiskt museum aldrig tidigare lyft upp homosexualitet som tema. Tysk historia och tysk kulturhistoria är fortfaranden den vita heterosexuella mannens historia där marginalgrupper som till exempel homosexuella och kvinnor lätt lämnas bort.
– Jag hoppas att den här utställningens tematiska betoning på sexualitet och kön ska hitta in i de tyska museerna som ett centralt tema i hela det tyska samhällets historia, säger Birgit Bosold.
Kön oviktigt
I gaymuseet Schwules Museum handlar det om konst och framtid och om utövad sexualitet. Konstnären Dominique Müller har klippt ihop en kortfilm bestående av lesbisk porr.
– Efter att ha chockats över hur hårda de här filmerna egentligen är, blev mitt mål att hitta scener där det blir oviktigt vilket kön personerna har. Till slut märkte jag att det som jag uppfattade som manligt och kvinnligt inte överhuvudtaget spelade någon roll. Rollerna var helt utbytbara och det fanns till slut inget som jag kunde identifiera som manligt eller kvinnligt, säger Müller.
– Jag hoppas att vi med utställningen också ska kunna skapa lite produktiv förvirring bland besökarna. Att det här med kön, kropp och sexualitet inte alltid är så enkelt och inte så svartvitt, säger Birgit Bosold.
Samtid och framtid
För gaymuseet betyder utställningen också att man försöker blicka framåt. Inom ramarna för ett intervjuprojekt försöker aktivister måla upp en bild av hur homosexualitet kommer att uppfattas i framtiden.
– För ett museum är det svårt att ställa ut samtid och framtid. Då flygblad från 70-talet ännu är något spännande är dagens flyers inte längre nåt att ställa ut. Därför får intervjuerna beskriva var vi står och vart vi är på väg.
Utställningen pågår till den första december men redan nu anser Bosold att man har lyckats med en sak.
– Homosexualitet betyder oftast det samma som manlig homosexualitet. Vi ville lyfta fram de lesbiska kvinnorna och den roll de har spelat i kampen för homosexuellas rättigheter. De kommentarer jag har fått tyder på att vi har lyckats med det här.
